Offentlig kontroll
EU:s och Sveriges lagstiftning rörande djurskyddskontroll vid slakt
Det finns flera olika bestämmelser kring hur djurskyddet ska kontrolleras.
På EU-nivå återfinns dessa bestämmelser i kontrollförordningarna (882/2004, 854/2004). I Sverige finns fler bestämmelser kring just djurskyddskontroll i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2008:67) om offentlig djurskyddskontroll, omtryckt genom 2012:20, saknr L44.
I de flesta typer av djurhållning är det länsstyrelsens djurskyddshandläggare som kontrollerar att djurskyddslagstiftningen följs. Länsstyrelserna har även det primära ansvaret för kontroller av djurskydd vid slakterier.
Dessutom ansvarar Livsmedelsverket, genom de officiella veterinärerna,
för vissa typer av djurskyddskontroller under löpande verksamhet.
Just för slakterier är situationen således lite speciell.
Det är alltså Jordbruksverket som skrivit de svenska föreskrifterna för djurskydd vid slakt och även för hur kontrollen ska bedrivas.
Däremot är djurskyddshandläggare anställda av länsstyrelsen och de officiella veterinärerna anställda av Livsmedelsverket.
De officiella veterinärerna utför ju kontroll inte bara av djurskydd, utan även av livsmedelshygien mm. Här är således tre olika myndigheter inblandade: Jordbruksverket (skriver föreskrifterna), Livsmedelsverket (anställer de officiella veterinärerna, som bedriver viss operativ kontroll) och länsstyrelserna (bedriver operativ kontroll.
Flera olika svenska myndigheter är på olika sätt involverade i kontrollen av djurskydd på slakteri. Bild: Anonym
Ansvar, brott och påföljd. Vem gör vad?
I korta drag kan sägas att de officiella veterinärerna förväntas reagera om de vid inspektionen av levande djur före slakt ser något som tyder på dåligt djurskydd. Det kan till exempel vara smutsiga djur, mycket magra djur, alltför långa klövar eller invuxna horn. I dessa fall ligger ansvaret på den lantbrukare som levererat djuren och veterinären gör därför en underrättelse till länsstyrelsen som får följa upp ärendet med inspektion på gården med mera.
Om den officiella veterinären uppmärksammar något som tyder på brott mot bestämmelserna om transport av djur är detta också något som överlämnas till länsstyrelsen eller eventuellt direkt till åklagare för vidare hantering gentemot transportören.
Om den officiella veterinären däremot skulle uppmärksamma något i slakteriets verksamhet som tyder på att man bryter mot djurskyddsbestämmelserna så kan veterinären, beroende på vilken typ av problem det rör sig om, hantera det på lite olika sätt. Det kan handla om allt från överbeläggning i boxarna eller hårdhänt drivning till ofullständig bedövning eller bristande kontroll av att djuren är korrekt avblodade innan de går vidare i slaktprocessen.
I lindriga fall kan den officiella veterinären nöja sig med en tillsägelse, vanligen i kombination med en skriftlig rapport till företaget. Företaget kan då snabbt rätta till felet. Om problemet upprepas eller om företaget ignorerar tillsägelsen kan ytterligare rapporter skrivas och en underrättelse till länsstyrelsen göras. Om det rör sig om allvarliga eller omfattande missförhållanden kan veterinären givetvis välja att gå direkt till länsstyrelsen med en anmälan, utan att vänta på att företaget vidtar åtgärder, eller att i riktigt grava fall omgående göra en polisanmälan.
Utöver detta har den officiella veterinären enligt djurskyddsförordningen befogenhet att, om så är nödvändigt av djurskyddsskäl, omedelbart stoppa slakten, besluta om omedelbar avlivning av djuret eller vidta andra åtgärder för att förhindra att djur utsätts för onödigt lidande.
Den officiella veterinären besiktigar alla djur före slakt och kan notera om något djur behöver följas upp extra.
Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Det är numera länsstyrelsen som är ansvarig för djurskyddskontrollen på gårdar och i viss mån på slakterierna. Fotograf: Marianne R Berlin.
Om en underrättelse inkommer till länsstyrelsen åker en djurskyddshandläggare ut till slakteriet och undersöker saken närmare. Dessa iakttagelser ska alltid sammanställas i en rapport till företaget.
Om det visar sig att det finns ett problem som inte åtgärdats och som har betydelse för djurskyddet kan länsstyrelsen skriva ett föreläggande, som är en typ av beslut som anger att företaget måste vidta åtgärder för att leva upp till lagstiftningens krav. Se vidare nedan under ”Vad händer om man bryter mot regelverket”.
Länsstyrelsen genomför också egna inspektioner på slakterierna, dock inte alls lika ofta som de officiella veterinärerna, som ju alltid är närvarande när djur slaktas där (större slakterier) eller åtminstone besöker verksamheten varje dag då slakt pågår (små slakterier).
Länsstyrelsen är ansvarig för förprövning av stallar, vilket innebär att de ska förhandsgodkänna eventuella ny- eller ombyggnationer av uppstallningsutrymmena på slakteriet. Länsstyrelsen kan också genomföra kontroller under drift, till exempel bullermätningar och beräkningar av beläggningsgraden i stallet eller inspektion av bedövningsutrustningens inställningar och funktion.
Länsstyrelsen kan även genomföra revisioner av dokumenthanteringen, exempelvis gällande journalföring av vapenvård eller genomgång av slakteriets djurskyddsplan och standardrutiner.
Det är alltså svenska officiella veterinärer och svenska djurskyddshandläggare som kontrollerar djurskyddet på svenska slakterier, även om det delvis rör sig om regler som beslutats av EU.
EU har ingen egen djurskyddskontrollorganisation, utan detta sköts av medlemsstaterna. Vad EU däremot har är ett system för att kontrollera att medlemsstaterna sköter den kontrollverksamhet som de ska. Detta görs av något som heter
”Food and Veterinary Office”, FVO.
Deras inspektörer besöker medlemsstaterna med jämna mellanrum och kontrollerar att de officiella veterinärerna, djurskyddshandläggarna och annan kontrollpersonal gör sitt jobb på ett riktigt sätt.
Detta kan gälla både djurskydd, djurhälsa och livsmedelshygien.
Bilden visar hur FVO:s inspektörer granskar hur danska myndigheter
(polis och djurskydd gemensamt) genomför en kontroll av djurtransporter utanför ett danskt slakteri. Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Det kan alltså hända att en delegation från FVO besöker valfritt slakteri och helt enkelt ser på hur den ordinarie kontrollpersonalen sköter sitt uppdrag. Sådana besök kan göras med relativt kort varsel.
Inspektörer från EU:s kontrollorgan FVO kan besöka svenska slakterier för att kontrollera att myndigheterna här sköter sitt uppdrag på ett korrekt sätt.
Inspektörer från EU:s kontrollorgan FVO kan besöka svenska slakterier för att kontrollera att myndigheterna här sköter sitt uppdrag på ett korrekt sätt.
Bilden ovan visar hur FVO:s inspektörer granskar hur danska myndigheter (polis och djurskydd gemensamt) genomför en kontroll av djurtransporter utanför ett danskt slakteri.
Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Utöver den offentliga kontrollen, som gäller alla slakterier, kan de enskilda slakteriföretagen välja att tillämpa olika former av egenkontrollprogram (utöver vad lagstiftningen kräver) och/eller anlita en fristående tredjepartscertifierare, som går igenom verksamheten.
Vissa slakterier väljer att vara extra noga med att kvalitetssäkra djurskyddet, genom att anlita ett oberoende certifieringsföretag som metodiskt går igenom verksamheten med jämna mellanrum.
Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Företaget och de anställda ska känna till och följa lagstiftningen
Alla som slaktar eller avlivar djur, eller är inblandade i djurhantering i detta sammanhang, förväntas känna till de lagar och regler som styr verksamheten. Arbetsgivaren har ett övergripande ansvar för att dokumentation finns på plats och för att inhysningen och utrustningen är korrekt utformad. Dessutom har arbetsgivaren ansvar för att personalen har den kompetens (och från och med 1 januari 2013 även kompetensbevis) som krävs för arbetsuppgifterna.
Även den enskilde medarbetaren har ett ansvar för att lagar och regler följs i verksamheten på slakterierna. Om en anställd bryter mot regelverket, t.ex. genom att slå djuren eller på annat sätt bryta mot lagstiftningen, i synnerhet om det är tydligt att detta inte görs på direkt order av arbetsgivaren, så kan den anställde ställas till ansvar. I vissa fall kan både företagsledningen och en enskild anställd hållas ansvariga.
Vad händer om man bryter mot regelverket?
Den enklaste formen av reaktion från myndigheternas sida om någon bryter mot regelverket är en tillsägelse.
Nästa steg som görs vid alla kontroller som länsstyrelsen gör men även när de officiella veterinärerna upptäckt någon brist, är att det skrivs en rapport där det tydligt framgår vad som är felet och vad som behöver göras. Dessa rapporter betraktas vanligen som offentlig handling.
Den officiella veterinärens rapport kan också användas för att göra en anmälan till länsstyrelsen, som då kan besöka slakteriet och vidare utreda problemet.
Om det visar sig att det finns ett problem som inte åtgärdats och som har betydelse för djurskyddet kan länsstyrelsen skriva ett föreläggande, som är en typ av beslut som anger att företaget måste vidta någon form av åtgärder för att leva upp till lagstiftningens krav.
Ett föreläggande kan kombineras med vite, som är ett ekonomiskt påtryckningsmedel. Vite kan ses som en sorts omvänt bötessystem, där myndigheterna anger hur mycket företaget kommer att tvingas betala ifall de inte rättar till problemen inom en viss utsatt tid.
Vitet är alltså ett påtryckningsmedel för att få lagbrott att upphöra snabbare. Att betala ett vite innebär inte att man slipper åtgärda bristen. Om bristen kvarstår kan ett nytt föreläggande om ett nytt, ofta högre, vitesbelopp beslutas.
I samtliga fall, alltså oavsett om ansvaret ligger hos lantbrukaren, transportören eller slakteriet, kan myndigheterna också välja att gå vidare med en polis- eller åtalsanmälan till polis respektive åklagare.
Detta görs vanligen om det rört sig om mer omfattande problem som medfört djurlidande, i synnerhet om man misstänker att det skett med uppsåt, d.v.s. att någon med vett och vilja brutit mot lagstiftningen, eller genom uppenbar försummelse.
Den som döms för brott mot djurskyddslagen får vanligen dagsböter, men även fängelsestraff kan utdömas i allvarliga fall.
Det kompetensbevis som alla som arbetar med djurhantering vid slakt ska ha kan återkallas av myndigheterna, om personen ifråga inte längre uppvisar tillräcklig kompetens, tillräckliga kunskaper om sina uppgifter eller på annat sätt visat sig inte kunna utföra arbetet på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt.
Med vite menas en summa pengar, som bestäms från fall till fall,
som ett företag kan bli tvungna att betala om de fortsätter att bryta mot regelverket trots tillsägelse. Fotograf: Niklas Billström, SLU.