Avlastning och drivning - Hantering

Fotograf: Anne Algers, SLU

Fotograf: Lotta Berg, SLU

Flyttbar lutningsmätare för kontroll av lutningen på ramper och drivgångar. Fotograf: Lotta Berg, SLU.

Översättning: VARNING var snäll och skräm inte boskapen
Fotograf: Lotta Berg, SLU

Av smittskyddsskäl finns rutiner kring var transportörens ansvar upphör och var slakteripersonalens tar vid. Transportören bör i normalfallet endast driva ut djuren ur fordonet, där slakteriet tar över drivningen. Transportören bör alltså i största möjliga mån undvika att beträda slakteristallet, för att minimera risken för smittspridning.

Vid angöring av fordonet till slakteriets avlastningsplats är det viktigt att åstadkomma en tydlig väg ut ur transporten, som djuren motiveras att följa. Nedan beskrivs viktiga förutsättningar (numrerade 1-9) som möjliggör en väl fungerande avlastning och framdrivning av djuren.

1. Avlastningsrampen ska vara stabil och försedd med höga täta sidoväggar. Rampen ska ha så liten lutning som möjligt och den ska vara halkskyddad, d.v.s. klädd med lämpligt material och ev. också tvärgående ribbor.

Sidoväggar bör vara täta eftersom det hindrar djur från att se och distraheras av föremål och människor. Underlagets egenskaper har stor betydelse för djuren – forskning har till exempel visat att kor och grisar har svårare att gå uppför eller nedför en ramp ju brantare den är. Djur har framför allt svårt att gå nerför lutande underlag. Vissa djur, t.ex. de som rört sig mycket kuperad terräng, klarar lutningen bättre medan djur som fötts upp inomhus, kanske uppbundna, ofta är dåligt rustade för branta underlag. Därför bör ramper helst vara plana eller endast luta svagt och detsamma gäller för golv inne på slakteriet.

Bilderna kommer från ett slakteri i Sydamerika, där djuren måste klättra uppför en brant lutande drivgång för att ta sig från uppsamlingsfållorna till slakterilokalen.

Utformningen skulle innebära stora svårigheter för många svenska nötkreatur.
Fotograf: Anne Algers, SLU.