Uppstallning

Många slakterier strävar efter att under loppet av dagen ha en jämn, kontinuerlig tillförsel av djur, anpassad till arbetsstyrkan för bearbetning av slaktkroppar. Det kräver ofta möjlighet till uppstallning, så att djur kan slaktas i lämplig takt, som inkluderar pauser för personalen. För att kunna påbörja slakt tidig morgon övernattar en stor andel djur på många anläggningar, ofta handlar det om ungefär hälften av alla djur som slaktas. Ett alternativ till detta, som ofta diskuteras, är att transportera in djur under natten, vilket skulle kräva ett annat arbetsupplägg för både uppfödare, transportörer och slakterier.

Forskning har gjorts för att reda ut för- och nackdelar kring uppstallning och övernattning på slakteri. En del forskare menar att omkring två timmar kan vara fördelaktigt, men då främst av köttkvalitetsskäl och under förutsättning att djuren inte kunnat vila under transporten och att uppstallningsförhållandena är mycket goda. Andra anser att uppstallning förlänger den generellt påfrestande situationen djuren befinner sig, vilket utgör en betydande stressfaktor som borde begränsas kraftigt.

För att djuren inte ska påverkas negativt av uppstallningen, är man överens om att omständigheterna måste vara så goda att djuren faktiskt får vila och återhämtning. Det råder heller inget tvivel om att längre uppstallning är ofördelaktigt ur djurvälfärdssynpunkt. Övernattning är därmed aldrig motiverat för djurens skull.

Man kan även i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L 22, utläsa att övernattning är något som bör undvikas, se nedan.

Viktiga förutsättningar för uppstallning och övernattning

Vilka är då förutsättningarna för acceptabel djurvälfärd under uppstallning? Du kan hitta kort presentation av hur uppstallning av de olika djurslagen kan se ut under respektive djurslag.

I avsnittet nedan tas olika faktorer upp (numrerade 1-12) som har betydelse för djurs välfärd vid uppstallning. Sist i avsnittet finns en sammanställd lista av faktorerna. Varje numrerad rubrik inleds med utdrag ur Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L 22.

Fullvuxna handjur av alla arter ska hållas individuellt, medan etablerade grupper, så långt det är möjligt, ska hållas samman (t.ex. ungtjurar och grisar som fötts upp tillsammans). Hornbärande djur kan göra stor skada på varandra, särskilt om vissa djur i gruppen inte har horn att hävda sig med. Det är därför särskilt viktigt att hornbärande och hornlösa djur endast hålls i etablerade grupper, alternativt att de som bär horn hålls individuellt.

Lagstiftningen säger i övrigt att djur ska stallas upp på ett sätt som minimerar risken för skador genom aggression och upphopp (djur som rider på varandra), vilket i praktiken innebär att man man bör vara särskilt uppmärksam på djurens beteende när de hålls i gruppbox, speciellt i de fall där djur som inte är välbekanta blandas.

Upphopp är inte nödvändigtvis uttryck för sexuellt beteende utan utförs även i andra sammanhang, t.ex. i situationer av kraftmätning och fastställande av rang. Beteendet innebär risk för stress och skador (halkningar/fall samt att upphopp kan ge blödningar och sår på den som utsätts) och kan alltså orsaka köttkvalitetsproblem.

Beteendet är vanligt bland tjurar, men ses även hos kor vid brunst eller etablering av ny ordning i gruppen. Hos grisar är upphoppen ofta en följd av att djur trängs ihop vid drivning och försöker ta sig förbi varandra, vilket även kan ses hos får. Upphopp kan till stor del undvikas genom att inte blanda obekanta djur samt genom att låta grisar förflytta sig lugnt och med tillräcklig plats att röra sig framåt.

Vid uppstallning av nötkreatur i gruppbox bör det finnas så kallade ridskydd, vanligen i form av galler eller några kraftiga metallrör ovanför boxarna, som försvårar för djuren att rida på varandra. På vissa anläggningar finns även ridskydd över delar av drivgångarna.

Att flytta om djur inför natten skulle innebära onödig stress. Därför ska uppstallningen planeras så att omflyttning inte behövs.

Rid skydd över boxar för nötkreatur. Det är bra om rid skydden är justerbara i höjdled, för att kunna anpassas till storleken på de djur som uppstallas samt för att kunna rengöra ordentligt. Fotograf: Lotta Berg, SLU.

Det är viktigt för välfärden att djur får möjlighet att dricka efter transporten. Det är viktigt att ha i åtanke att anländande djur kan ha varit utan vatten under lång tid. Faktorer som varm väderlek och t.ex. hög mjölkproduktion ökar dessutom vätskebehovet. Djur behöver dricka för att få kraft och återhämtning och för att reglera kroppstemperaturen. Vid uppstallning ska djur få fri tillgång till vatten.

Viktigt att tänka på här är att djuren måste ha erfarenhet av det system som används, t.ex. nipplar, för att förstå hur dessa ska användas! Man måste alltså vara uppmärksam på djur som försöker dricka men inte verkar lyckas, eller djur som t.ex. trots varm väderlek inte dricker; då vet de troligen inte hur de ska använda drickanordningarna.

Tråg (med tydlig vattenspegel) är därför att föredra i miljöer där man inte vet vad djuren är vana vid (t.ex. för får, som ofta fötts upp i system som saknar automatiska system för vattning).

Vattentilldelningen ska också vara sådan att alla djur kan komma åt vatten; trängsel, konkurrens och för få tråg/nipplar kan innebära att många djur blir utan vatten under lång tid. Även köttkvaliteten kan påverkas negativt om djur inte har möjlighet att dricka.