Välj en sida

Hantering Ren

Introduktion

Renskötseln har förändrats radikalt sedan 1940-talet. Fram tills dess bedrevs renskötseln i stort med traditionella metoder såsom att skidandes följa renarna samt övervakning av hjordarna nattetid. Alla familjemedlemmar var involverade i skötseln och renarna var mycket tama. Nu är renskötseln mer extensiv och mekaniserad. Tack vare snöskoter och andra terränggående fordon har renskötaren blivit mycket mer mobil.

Resultatet har dock blivit att skötseln numera involverar färre människor och hjordarna har blivit större och renarna mindre tama. Vid slakt krävs idag att renarna förs till välutrustade slakterier, vilket betyder att djuren måste drivas ihop för att sedan lastas och transporteras till slakteriet. Denna hantering innebär att djuren utsätts för negtiv stresspåverkan. Man bör dessutom ha i åtanke att dessa djur är semidomesticerade, det vill säga att de är mer eller mindre vilda, vilket ytterligare kan bidra till negativ stress och obehag för djuren vid vidare hantering.

I avsnittet biologiska principer har djurens fysiologiska och karaktäristiska beteenden beskrivits. Det är kunskaper som ligger till grund för detta avsnitt som handlar om hantering av renar från det att de anländer till slakteriet. Målsättningen och personalens viktiga uppgift är att föra djuren från transport till bedövning på ett lugnt och säkert sätt. För att kunna göra detta är det viktigt att man har kunskap om hur djuren bör hanteras och att man tar hänsyn till deras förutsättningar.

Videospelare
Drivning av renar med snöskoter i samband med flyttning från vinter- till sommarbete. Fotograf: Sophie Atkinson, SLU.

Lärandemål och uppskattad tidsåtgång för modulen

Målet med detta avsnitt är att du som kursdeltagare efter genomgång ska kunna:

  • redogöra för drivning av renar inför slakt
  • redogöra för lämplig hantering av sjuka/skadade djur
  • redogöra för förutsättningar för god uppstallning av renar på slakteriet.

Tidsåtgång: Uppskattningsvis tar det ca 15 minuter att studera innehållet i modulen.

Avlastning

I 4 kap. 7 § Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22 står ”Slakterier ska vara lämpligt utformade och ha lämplig utrustning för avlastning av djur.
Utrustningen för avlastning ska vara försedd med halksäkert underlag.”

Det är viktigt att avlastningsplatsen är utformad så att djur inte riskerar att kunna smita eller skada sig. Väggarna i drivgångarna bör bestå av plank eller liknande (ej nät) och får inte vara trasiga.

Nät eller trasiga väggar i drivgångarna kan leda till att renarna fastnar med klövar eller horn och skadar sig och utsätts för onödigt lidande.

Avlastningsramp för renar. Fotograf: Mattias Nilsson.

Drivning av renar på slakteri

Följande är utdrag ur svensk lagstiftning¹:

3 kap 4 § L22
Vid drivning ska djuren hanteras lugnt. Djuren ska tydligt kunna uppfatta drivvägen och får inte utsättas för vägval. Om hjälpmedel måste användas vid drivning får dessa endast användas för att styra djuren.

¹Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22,saknr L22

Renar, vilka är semidomesticerade djur – det vill säga att de är mer eller mindre vilda, väljer att gå bort från människor. Detta gör att man inte behöver använda några specifika drivmedel när man driver renar. Det räcker oftast att driva renarna genom att lugnt gå bakom dem. Om det behövs styrning kan man använda säckväv som är fäst i en staketstolpe eller liknande vilket ger en ”rörlig vägg” som på så vis kan styra renarna.

Renarna behöver oftast inte mycket pådrivning. Undantaget är lägen när de börjar tveka vilket kräver större insats från personen/personerna som driver renarna än vad som krävs för att bryta motsvarande tvekan hos tamare djur.

Genom att tänka på djurens naturliga beteende och förutsättningar kan man minska stress och risken för skador. Renar är utpräglade flockdjur och det är alltid bättre att hantera dem i mindre flockar jämfört med en och en då detta leder till onödig negativ stress av djuren.

Uppstallning

Följande är utdrag ur svensk lagstiftning¹:

4 kap 3 § L22
Ett slakteri ska ha stallutrymmen i tillräcklig utsträckning. Slakterier där renar eller hjortar slaktas får i stället ha fållor eller hägn i tillräcklig utsträckning. Dessa ska ha lämpligt skydd mot ogynnsamma väderleksförhållanden. Stallutrymmen, fållor och hägn ska vara utformade på ett sådant sätt att djuren inte riskerar att skadas och att djurens hälsotillstånd lätt kan kontrolleras.
6 kap 6 § L22

Om den sammanlagda tiden för transport till och uppstallning på slakteriet överstiger tolv timmar ska djuren utfodras med foder som är lämpligt för djurarten och i tillräcklig mängd. Idisslare ska förses med stråfoder.

6 kap 7 § L22
Djur får stallas upp på slakteri högst en natt. Djur som stallas upp över natten ska slaktas utan dröjsmål följande dag. Renar som hålls i hägn enligt 4 kap. 3 § får dock hållas i hägnet i upp till fem dygn.

¹Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22.

Renar får hållas i hagar eller hägn på slakteriet i upp till fem dygn. De ska då erbjudas lämpligt foder och fri tillgång på vatten. Det är viktigt att hagen/hägnet ej är utformat med hörn.

Renar kan klämmas fast i hörnen och skadas om hägnet har brädstaket.

Är hägnet fyrkantigt och istället byggt av nät riskerar renarna att fastna och skadas i hörnen, eller bli stående kvar där när man vill att de ska röra sig med gruppen.

Det är viktigt att hagarna är utformade utan hörn.
Fotograf: Mattias Nilsson.

I de, för renarna, bäst utformade hagarna kan renarna beta naturligt och söka vila och skydd bland träd och buskar. Hagarna ska vara så pass stora att fodret, vanligtvis hö, kan spridas ut så att alla individer kan äta sig mätta. Utsatta (mobbade) individer kan behöva flyttas till en egen hage.

Videospelare

Utfodring av renar i samband med flyttning från vinter- till sommarbete. Fotograf: Sophie Atkinson, SLU.

Det finns alltid risk att stressade, halvvilda flockdjur råkar ut för skador. Därför bör man försöka förutse vissa risksituationer och undvika dessa i den mån det går och ha en plan för hur man ska agera om situationerna ändå uppstår.

Behornade handjur (sarvar) kan börja slåss om det börjar närma sig brunstperioden. Detta bör jämföras med kravet på att sarvar med stor hornkrona ska transporteras enskilt (6 kap. 23 § SJVFS 2019:7, saknr L5). Ett annat alternativ är att renar med stor hornkrona avhornas innan transport till slakteriet. Detta kan innebära stress för det enskilda djuret men kan förhindra stångskador.

Vid begränsat antal utfodringsplatser, till exempel bara en rundbal i en stor hage, kan en vaja vakta balen. Ett annat exempel är situationer där behornade honrenar (vajor) använder sina horn för att driva bort sarvar utan horn från utfodringsplatsen.

Detta kan undvikas om det finns flera utfodringsplatser samt om man grupperar djuren efter kön, ålder, storlek och om de är hornbärande eller ej.

Fodret bör spridas ut för att undvika konkurrens om födan. Fotograf: Birgitta Åhman.

Kraftigt avmagrade djur som inte bedöms kunna klara transport på ett bra sätt ska istället avlivas på plats och inte transporteras. Det händer annars att avmagrade/gamla vajor som är svaga lägger sig redan på transporten, med risk för att andra djur klämmer eller trampar på dem. Svaga djur riskerar även att bli liggande i hagen och bli översprungna om flocken hamnar i panik. Avmagrade gamla vajor som ej klarat av ansträngningen med rengärdet och transporten och visar uppenbara svaghetstecken ska avskiljas/avlivas så fort som möjligt om de upptäcks efter transport.

Uppenbart svaga och sjuka djur ska fångas in med hjälp av lasso eller för hand om de befinner sig i ett mindre utrymme. Om de är godkända för slakt ska de slaktas så fort som möjligt, antingen i normal slaktomgång eller efter avlivning ute och uppslaktning inne.

Följande är utdrag ur svensk lagstiftning¹:

3 kap 2 § L22
Djur som har skadats under transporten eller vid ankomsten till slakteriet ska avlivas omedelbart efter ankomsten till slakteriet. Det samma gäller djur som uppvisar sjukdomstecken samt svaga eller icke avvanda djur.

¹Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22.

Renar som blir stressade och skrämda tenderar att springa runt i panik. Det är mycket viktigt ur arbetsskyddsynpunkt att personer som arbetar med renar undviker att hamna framför en renflock som springer runt i en liten hage. Detta kan leda till allvarliga och livshotande skador för människan.

Drivning till bedövning

Renarna drivs, i mindre grupper, från uppstallningshagen eller beteshagen till en mindre hage. Drivning bör ske i lugn takt genom att ett antal personer går i bredd bakom renflocken. Säckväv kan användas som drivningsredskap om renarna trilskas eller tvekar.

Från den mindre hagen drivs renarna två och två till bedövningsboxen. Det är lämpligt att driva in två djur tillsammans för att tillgodose djurens flockbeteende och inte låta dem vara ensamma vilket leder till onödig oro. Fler djur kan vara besvärligt att hantera för personalen.

En liten grupp renar drivs lugnt framåt. Fotograf: Mattias Nilsson.

För ökad djurvälfärd och ökat arbetsskydd bör minst två personer arbeta tillsammans i bedövningsfållan. Detta för att det minskar risken för att bedövningen av djuren ska misslyckas. Underlaget i bedövningsfållan ska vara av ett sånt slag att halkrisk för både renar och personal minimeras.

Man bör vara uppmärksam på om djuren tvekar eller om indrivningen är särskilt besvärlig. Detta kan indikera skada hos djuren samt att drivgångarna eller bedövningsboxar är dåligt utformade eller att där förekommer hinder av något slag. Är bedövningsboxen för liten kan djuren skadas på denna eller på varandra. Det förekommer då även risk att personalen utsätts för skaderisk. Om boxen istället är för stor krävs att djuren ”jagas fast” vilket leder till ytterligare stress för djuren.

KOM IHÅG!

Du som slaktar renar för husbehov eller behöver nödslakta måste behärska den aktuella avlivningsmetoden och hanteringen av djuren i samband med denna.

När djur förs till slakt och när de slaktas, ska de skonas från onödigt obehag och lidande. Djur som är skadade, har svårt att gå eller röra på sig ska avlivas på plats utan att först flyttas. Du som har djur är skyldig att låta avliva svårt sjuka och skadade djur så snabbt som möjligt om de inte är behandlingsbara.

Avslutning

Genom att ta hänsyn till renarnas förutsättningar vid hanteringen minskar risken för stress hos djuren. Att alltid hantera djuren lugnt och på korrekt sätt är viktigt för att uppnå god djurvälfärd.

Viktiga budskap

  • Djur som har skadats under transporten eller vid ankomsten till slakteriet ska avlivas omedelbart efter ankomsten till slakteriet.
  • Avlastningsplatsen ska vara utformad så att djur inte riskerar att kunna smita eller skada sig.
  • Vid drivning ska djuren hanteras lugnt och djuren ska tydligt kunna uppfatta drivvägen.
  • Renar är utpräglade flockdjur och bör alltid hanteras i flock.
  • Det är viktigt att hagen/hägnet för uppstallning inför slakt ej är utformat med hörn.

Renar är utpräglade flockdjur och bör alltid hanteras i flock.
Fotograf: Birgitta Åhman.