Introduktion
I kursens första del, biologiska principer, har djurens fysiologi och karaktäristiska beteenden beskrivits. Det är kunskaper som ligger till grund för detta avsnitt som handlar om hantering av pälsdjur vid avlivning. Målsättningen och djurskötarens viktiga uppgift är att genomföra avlivningen effektivt på ett lugnt och säkert sätt. För att kunna göra det krävs att man har kunskap om djuren och tar hänsyn till deras förutsättningar. Det krävs också en bra teknik för att lyfta och förflytta dem. Vidare krävs det en god kunskap om hur avlivningen ska gå till och hur utrustningen ska användas, vilket du läser mer om i avsnittet om avlivning.
Lärandemål och uppskattad tidsåtgång för modulen
Målet med modulen är att du som kursdeltagare efter genomgång ska:
- ha kännedom om viktiga, övergripande faktorer som styr djurens beteende samt påverkar djurets upplevelse vid avlivning
- känna till viktiga risker i förhållande till djurvälfärden vid hantering i samband med avlivning av pälsdjur
- kunna redogöra för lämplig hantering vid upptäckt av sjuka/skadade djur på farmen
- kunna beskriva principer för djurvänlig hantering vid pälsning
- kunna beskriva korrekt lyftteknik av mink/chinchilla
- kunna beskriva infångningsteknik av mink/chinchilla
- kunna redogöra för aspekter som är viktiga för personalens säkerhet.
Tidsåtgång: Uppskattningsvis tar det ca 1 timme att studera innehållet i modulen.
Mink, Chinchilla och Mink.
Fotograf: SLU.
Djurens förutsättningar för att hantera situationen vid avlivning
Djurens förutsättningar att hantera situationen vid avlivning skiljer sig åt mellan unga och gamla individer. Det är rimligt att anta att äldre djur och de som har haft ett händelserikt liv har större möjlighet att klara av nya situationer. Med ålder kommer dock också vishet vilket kan göra dem tveksamma inför obekanta situationer. Detta beroende på om tidigare hantering upplevts negativt eller positivt av djuren. Studier där minkar regelbundet vägdes gjorde dem mindre rädda.
Pälsningen är en arbetsintensiv period som innebär att aktiviteten på farmen ökar. I många fall innebär det också att fler människor än vanligt rör sig på farmen. Denna förändring i miljön kan innebära en påfrestning för djuren som skiljer sig från individ till individ. Som nämnts tidigare kan djuren uppleva den ökade aktiviteten från berikande till skrämmande beroende på avel, vana och tidigare upplevelser.
Avlivningen utförs olika beroende på om det är enskilda individer som ska avlivas på grund av skada eller sjukdom eller om det gäller den planerade avlivningen vid pälsningen. Detta skapar olika förutsättningar för djuren att hantera dessa olika situationer. Sjuka eller skadade djur kan till exempel uppleva situationen mer skrämmande än friska djur. Det finns flera olika faktorer som påverkar hur minkar reagerar i samband med avlivning (se figur nästa sida).
Figuren till vänster illustrerar de steg och faktorer som har påverkan på pälsdjuren genom livet och fram till avlivning.
Ruta 4-5 är direkta påverkningar av hanteringen vid avlivningen. Ruta 1-3 innebär faktorer som påverkar individernas förutsättningar indirekt vid avlivningen.
Genom att diskutera kring dessa faktorer i avsnittet som följer tydliggörs bilden av pälsdjurens situation, vilket kan leda till ökad förståelse som är positiv för djurvälfärden. Illustration: SLU.
1) Avel
Riktad avel mot lugna och nyfikna djur ger positiva möjligheter för djuren att hantera stress och nya upplevelser. Detta har testats i selektionsförsök med mink där man fann goda resultat när det gäller möjligheten att selektera för mindre rädda djur. Det vanligast förekommande sättet att testa temperamentet hos mink på är genom det så kallade ”pinntestet”. Det går till så att en pinne (tungspatel eller liknande) förs in genom burgallret på sidan av lyan. Minkens omedelbara reaktion bedöms som: nyfiken, rädd, aggressiv eller tveksam. Selektion genom avel finns reglerat i Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:16) om uppfödning och hållande av pälsdjur, senast omtryckt genom 2020:23, saknr L103, se nedan.
1 kap. 10 § L103
I avelsarbete och vid selektion av avelsdjur ska särskild hänsyn tas till egenskaper som främjar, och kan leda till förbättring av, djurens hälsa och välfärd. Mycket rädda djur ska inte användas i avel.
2) Tidigare upplevelser
Tidigare negativa upplevelser av hantering eller människor kan göra djuren mer stressade av hantering vid avlivning. Till exempel om djuret varit skadat och då behövt någon behandling som djuret har upplevt negativt. Detsamma gäller tidigare positiva upplevelser vilka kan göra att djuren blir mindre stressade vid fortsatt hantering. Studier har också visat att minkar som regelbundet hanteras blir lugnare och mindre rädda vid hantering även om de i början upplevde hanteringen negativt. Djurens miljö har också betydelse för hur väl djuren klarar av stressade situationer. Djur som vistas i en lugn men stimulerande miljö hanterar stressade situationer bättre än djur i motsatta miljöer. Således kan en berikad burmiljö som ger sysselsättning vara positiv för djuren i samband med hantering.
3) Daglig hantering
Den dagliga hanteringen har betydelse för hur djuren upplever hanteringen vid avlivningen. Storleken på farmen och hur många människor som rör sig på farmen påverkar hur vana djuren är vid människor. En stor farm kan innebära att djuren blir vana vid mycket rörelse men kan också innebära att de utsätts för fler stressande faktorer. En liten farm kan innebära att de är vana vid lite rörelse på farmen. Men en liten farm kan också innebära färre störningar och mer tid för att gå runt bland djuren, vilket kan göra dem lugnare.
4) Omgivande individer
Omgivande individer kan stressa och skrämma andra individer. En rädd individ som vistas bland andra lugna individer kan skrämma upp dessa genom ljud, lukt och rörelser. Skriker individen av rädsla eller för att hota kan detta göra att andra individer blir på sin vakt. Det rädda djuret kan också utsöndra lukter vilket skrämmer inividerna bredvid. En rädd individ som gör en snabb förflyttning i buren kan skrämma de andra att också fly undan och till exempel gömma sig i lyan.
5) Hanteringen vid avlivning
Till slut har hanteringen vid avlivningen betydelse. Rörelser, lyftteknik och ljud påverkar hur djuret upplever avlivningen. Givetvis har själva utrustningen och hur denna hanteras också betydelse, vilket du läser om i avsnittet om avlivning. Snabba rörelser upplevs negativt av djuren liksom höga ljud. Långsamma rörelser och låga ljud upplevs positivt. Hur djuren lyfts, om de lyfts mjukt eller hårdhänt avgör om de upplever situationen som mer eller mindre positiv eller negativ. Trots ansträngningar att göra avlivningen så skonsam som möjligt, kan situationen ändå vara påfrestande för djuren.
Vilka övergripande faktorer ligger till grund för hur djuren beter sig och upplever situationen fram till avlivning?
Djurets situation vid avlivning
Pälsdjuren vistas i sin hemmiljö fram till avlivning. Därmed sker ingen transport av djuren eller något miljöombyte. Det är också en mycket snabb process. Även om avlivning vid pälsning inte innebär någon förändring i samband med eller på grund av transport och miljöombyte för djuren kan ökad aktivitet på farmen påverka som nämndes i den inledande texten. Därmed är det viktigt att ha detta i åtanke under tiden för pälsning.
Sätt att minska påverkan från den ökade aktiviteten kan vara:
- Tänka på att röra sig lugnt
- Hålla ljudnivån nere
- Tänka på hur man förflyttar sig på farmen
- Skilja på de individer som ska pälsas och på de som ska sparas för avel.
Händelser som att springa tillbaka till fikarummet för att man glömde något har kanske inte så stor betydelse i vanliga fall men detta kan innebära en ökad störning för djuren när aktiviteten är högre än normalt. Detsamma gäller att ropa efter någon eller att ha en högljudd konversation, kanske kan detta vänta till senare eller att man helt enkelt går fram till personen man vill prata med. Finns det ställen där människor passerar ofta kan dessa individer med fördel pälsas först.
Gå hellre runt ett skugghus eller en burrad i stället för att passera igenom. Passerar många personer på samma ställe kan detta störa djuren. Genom att skilja på de individer som inte ska pälsas och de som ska pälsas undviks onödiga stressmoment för de individer som ska stanna kvar på farmen. Tänk på att de individer som ska sparas för avel kommer att påverkas under hela perioden när pälsning pågår. Därför kan dessa individer med fördel placeras i en egen del av farmen.
Avlivning av skadade och sjuka djur
Tänk på att ett skadat eller sjukt djur lättare kan bli stressat och att det har en nedsatt förmåga att hantera stress i och med sjukdomen eller skadan. Om möjligt är det bra om avlivningsutrustningen kan tas till det skadade eller sjuka djurets bur vilket minskar stressen av att förflyttas. Är detta inte möjligt ska djuret förflyttas i en transportbur eller fångstfälla till avlivningsutrustningen. Detta för att minska risken för lidande om djuret skulle rymma. Det kan också göra djuret lugnare att känna att den sitter på ett stabilt underlag samt att den på så sätt kommer längre ifrån farmaren vilket kan göra den lugnare om den inte är van vid hantering.
Om djuret hålls i en bur med andra individer som riskerar att orsaka djuret skada eller lidande, är det viktigt att flytta djuret så snart som möjligt och därefter avliva det omedelbart. Använd med fördel en ren handske vid hanteringen av skadade eller sjuka djur då lukt kan finnas från tidigare hanterade djur vilket kan orsaka rädsla hos djuren.
Med tanke på att lukt från tidigare hanterade individer kan skrämma det sjuka eller skadade djuret är det en fördel att fånga djuret med en fångstfälla som djuret kan transporteras i. Detta förutsätter dock att djuret är i sådant skick att det med lätthet kan fångas med fällan.
Är djuret så sjukt eller skadat att fångst med fälla riskerar att orsaka djuret stress eller lidande ska handske användas för att fånga djuret.
Avlivning vid pälsning
Vid pälsning avlivas oftast samtliga djur i ett skugghus eller en rad av burar, då endast ett mindre antal individer sparas för avel. Djuren avlivas flera åt gången efter varandra. Detta kan göra att de påverkar varandra genom skrik och att de springer runt i buren.
Dofter som ett skrämt djur utsöndrar kan också påverka djur i närheten. Då flera djur avlivas efter varandra påverkas de av lukter, skrik och rörelser från varandra. Byte av handske som är viktigt vid avlivning av sjuka och skadade djur har i detta fall mindre betydelse.
Minkar av färgtypen Hedlund vit är döva och hör inte andra minkar som skriker eller den ökade ljudnivån orsakad av rörelser. Dock kan det vara så att deras andra sinnen, som känsel och lukt, skärps. Detta kan göra att de påverkas i lika stor grad som minkar av de andra färgtyperna av hanteringen vid pälsning.
Bilden till vänster, Avlivningslåda för mink, som används vid pälsning.
Fotograf: SLU.
Hantering av mink
Artikel 3 förordning (EG) nr 1099/2009
Allmänna krav för avlivning och därmed sammanhängande verksamhet
1. Djur ska förskonas från all smärta, plåga eller lidande som kan undvikas vid tidpunkten för avlivning och därmed sammanhängande verksamhet.
2. Vid tillämpning av punkt 1 ska företagarna särskilt vidta nödvändiga åtgärder för att se till att djuren
a) garanteras fysiskt välbefinnande och skydd, särskilt genom att hållas rena, ges tillfredsställande temperaturförhållanden och skyddas från att falla eller halka,
b) skyddas från skada,
c) hanteras och inhyses på så sätt att hänsyn tas till deras normala beteende,
d) inte visar några tecken på sådan smärta eller rädsla som kan undvikas, eller uppvisar annat onormalt beteende,
e) inte hålls utan foder eller vatten under längre perioder,
f) inte utsätts för kontakt med andra djur om det skulle kunna skada deras välbefinnande och om detta kan undvikas.
I L103 som det tidigare har refererats till finns det också regler om hur djuren ska hanteras:
1 kap. 16 § L103
Djuren ska från tidig ålder hanteras så att de blir vana vid människor. Djuren får inte bäras i pälsen, svansen eller öronen utan ska lyftas och bäras med stöd under kroppen. Päls får inte plockas från levande pälsdjur.
Finkar kan bitas och bli stressade när de lyfts upp. De kan också bli rädda när de ser en handske som förs in i buren likt en inkräktare och därmed reagera aggressivt. Närma dig buren med lugna långsamma rörelser och öppna luckan till buren försiktigt. Fortsätt att föra handen försiktigt mot minken.
Om minken ser ut att försöka fly undan kan ett snabbt agerande vara nödvändigt. Detta för att undvika att minken stressas om den blir jagad runt i buren. Fatta tag i minken över ryggen bakom skulderbladen alternativt runt svansroten.
Observera att man aldrig ska fatta tag i minkens svanstipp, då detta kan orsaka minken smärta om den försöker fly undan. Lyft sedan minken med andra handen under buken.
Hantering av chinchilla
När det gäller hantering av chinchillor finns följande bestämmelser i Rådets förordning 1099/2009 av den 24 september om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning och Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:16) om uppfödning och hållande av pälsdjur, senast omtryckt genom 2020:23, saknr L103.
Skrämda chinchillor kan bitas och fälla päls när de plockas upp. Hantera chinchillan lugnt med långsamma rörelser, gör dem gärna uppmärksamma på din närvaro genom att tala lugnt med mjuk röst. Ta tag i chinchillan vid svansroten för att hålla den stilla. Observera ta aldrig tag i svanstippen, då detta kan skada chinchillan. Lyft sedan chinchillan med andra handen genom ett tag under buken och bakbenen. Håll sedan chinchillan nära kroppen när den bärs alternativt på underarmen.
Observera: Greppa aldrig tag över chinchillans rygg för att fånga den då chinchillor har ett tunt skelett som lätt kan ta skada. Ett hårt grepp över ryggen kan skada chinchillans revben.
Chinchillor är ofta tysta och lågmälda. Om chinchillan utstöter ljud när den hanteras kan detta innebära att den upplever stress eller känner obehag. Som nämnts tidigare i biologiska principer kan chinchillor ge ljud ifrån sig som människor inte kan höra. Detta kan innebära att djuren påverkar varandra mer än vad vi kan uppfatta.
Videospelare
Videospelare
De två filmerna ovan visar två olika sätt att ta ut minkar ur sina burar. Fotograf: SLU.
En rädd mink drar sig ofta tillbaka i buren när man närmar sig, kroppshållningen blir stel och blicken riktas mot det som skrämmer. Fotograf: SLU.
När minkar känner sig hotade ger de ofta ifrån sig ljud. Rädda minkar skriker ofta för att varna. Dessa skrik är höga och långa. Aggressiva minkars skrik är kortare och blandas med spottande och fräsande ljud.
Minkar av färgtypen Hedlund vit är ofta ljudligare än andra färgtyper, vilket beror på deras begränsade hörsel. Som nämnts i avsnittet om biologiska principer kan minkar utstöta ljud som vi människor inte kan höra. Detta innebär att minkarna kan påverka varandra genom ljud i större utsträckning än vad vi kan uppfatta.
Infångning av mink och chinchilla
Vid infångning av mink med hjälp av bur med fälla ska detta ske lugnt och försiktigt. Fällan förs fram mot minken samtidigt som den motas att gå in i fällan med hjälp av ett plaströr eller liknande. Minken ska så snart som möjligt flyttas till avlivningslåda eller så ska annan avlivningsmetod vidtas så snart som möjligt. Att vara instängd i ett litet utrymme kan upplevas stressande för minken och denna tid ska därmed begränsas för att undvika onödigt lidande.
Fångstfälla för transport av mink inom farmen. Minken kan utan problem vända sig i buren. För vuxna hanar används bur där det är en öppning i båda ändarna, eftersom hanarna kan vara för stora för att kunna vända sig. Oftast är det själva infångningsögonblicket som är det mest stressande för djuren och de blir snabbt lugna när de är fångade i fällan. Fotograf: SLU.
Minkar och chinchillor som har rymt fångas lämpligast in med en stor håv av mjukt material. Detta för att göra infångandet enkelt samt att djuret inte riskerar att skadas. Gå lugnt och försiktigt fram mot djuret för att det inte ska känna sig jagat, vilket kan upplevas stressande. När djuret är tillräckligt nära görs en snabb rörelse för att fånga djuret. När djuret är fångat bärs det så att dess rörelser begränsas samt nära kroppen (gäller chinchillor) för att djuret ska hålla sig lugnt.
Bilden visar en fångsthåv som används för att fånga minkar som kommit lösa. Håven ska vara stor omkring 40 – 50 cm i diameter. Materialet i nätet ska vara mjukt och håven ska ha ett långt skaft på cirka 2m. Fotograf: SLU.
Bilden visar fångsthåv för chinchillor. Håven ska vara av ett mjukt material och ha en diameter på cirka 30 till 40 cm. Fotograf: SLU.
1 kap. 17 § L103
Infångning eller flyttning av djur ska ske på ett sätt som så långt som möjligt inte utsätter djuret eller andra djur för stress. Fixeringsutrustning får endast användas när det är nödvändigt med hänsyn tagen till djuret och den som hanterar det.
Djur som har kommit lösa ur sina utrymmen ska fångas så snart som möjligt.
Om fällor används ska de ses till minst två gånger om dagen, med högst 12 timmars intervall.
Fångstfälla för minkar som rymt. Minken uppfattar fällan som en lya och går gärna in i den. Fotograf: SLU.
Säkerhet för personal
Det är brukligt att använda kraftiga skyddshandskar när minkar hanteras. Tänk på att dessa alltid ska användas när minkarna hanteras. Detta för att undvika att bli skadad om minken skulle bitas. Skyddshandskar är också viktigt för djurskyddet för minkarna. Är personen som hanterar minken rädd för att bli biten kan denna ha svårt att hantera minken lugnt och säkert. Detta kan göra att minkarna riskerar att hanteras ovarsamt samt att bli stressade om de skulle komma lösa. Tänk också på att individer som normalt är lugna kan i en ny situation bli stressade och därmed uppträda aggressivt och försöka skydda sig om de blir rädda.
Skyddshandskar ska alltid användas när minkar hanteras eftersom djuren kan försöka bitas om de blir rädda. Detta kan skada den som hanterar djuren och utsätta djuren för onödigt lidande om de kommer lösa eller hanteras omilt om personen som hantera djuren är rädd för att bli biten. Fotograf: SLU.Även chinchillor kan bitas om de blir skrämda eller känner sig hotade så ett par mjuka handskar är att föredra. För kraftiga handskar bör inte användas för att det då kan vara svårt att känna chinchillan genom handskarna. Detta eftersom de är mycket känsliga för hårt tryck och kan ta skada om de hanteras ovarsamt. Att använda handskar och tröja är också till för chinchillans säkerhet då denna kan riskera att skadas om den skulle tappas på grund av att den bitit skötaren.
Avslutning och självtest
Att ta hänsyn till djurens olika förutsättningar vid hanteringen minskar risken för stress hos djuren. Att alltid hantera djuren lugnt och på korrekt sätt är viktigt för att uppnå god djurvälfärd. Användning av skyddshandskar vid hantering är lika viktigt för personalen som för djuren. Detta eftersom djuren annars riskerar att hanteras omilt och utsättas för stress om de kommer lösa.
Viktiga budskap
- Olika individer har olika förutsättning för att klara olika situationer.
- Ökad aktivitet på farmen vid pälsning kan göra att djuren blir mer stresskänsliga än normalt.
- Extra försiktighet ska antas vid hantering av sjuka eller skadade djur.
Självtest
Nämn fem förutsättningar som avgör djurens upplevelser vid hantering.
Minkar ska lyftas i svansen för att de ska hålla sig lugna. Sant eller falskt?
Chinchillor får inte greppas om ryggen. Sant eller falskt?
Nämn fyra åtgärder som kan minska påverkan av den ökade rörelsen på farmen vid pälsning.
Litteratur
Djurskyddsförordningen (2019:66).
Dunstone, N. The Mink. T & A D Poyser Ltd. London.
Meagher, R.K., Duncan, I., Bechard, A. & Mason, G. 2011 Who’s afraid of the big bad glove? Testing for fear and its correlates in mink. Applied Animal Behaviour Science.133: 254-264.
Mason, G., Clubb, R., Latham, N. & Vickery, S. 2007 Why and how should we use environmental enrichment to tackle stereotypic behaviour? Applied Animal Behaviour Science. 102: 163-188.
Möller, S.H., Hansen, S.W. 1988 Sammenhaeng mellem vejning af minkhvalpe og deres adfaerdsrespons ved pindetest. Statens Husdyrbrugsforsög. Medd. Nr. 727, pp 4.
Mösslacher, E. 1986 Breeding and caring for Chinchillas. TFH Publications, Inc. USA, Neptue City.
Donnelly, T.M. & Brown C.J. 2004 Guinea pig and chinchilla care and husbandry. Veterinary Clinics Exotic Animal Records 7 351–373.
Tynes, V.V. 2010 Behaviour of exotic pets. Wiley and Sons Ltd. United Kingdom.
Wear, R. 2000 Chinchillan. Kingdom books England. Bokförlaget Akvaristen.