Djurvänlig drivning - del 5
______________________________________________
Grindar
Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Många drivsystem är beroende av olika typer av grindar för att skilja av grupper eller individer vid drivning, individuell uppstallning och bedövning.
Förutom enkla, manuella grindar används grindar av typen ”giljotin” (en skiva som fälls ner uppifrån) och ”saloon” (två grindar som fälls in från sidorna och möts) som kan vara lufttrycksstyrda. I vissa system används även automatiska drivväggar.
I samband med stängningar finns risk att djur träffas av grindar, vilket kan medföra rädsla, smärta och ibland allvarliga skador. Exempelvis kan grinden slå i och ibland pressa mot huvud, hasor eller bakryggens känsliga benutskott. Risken att grindar stängs på djuren är kanske särskilt stor vad gäller nötkreatur och framför allt unga tjurar, som ofta försöker tränga sig förbi varandra när de går i drivgångar. Det kan då vara svårt att undvika att grindar stängs på djuren, vid t.ex. separering i endjurs- eller bedövningsbox. Det krävs skicklighet för att arbeta med grindar på ett bra sätt, men framför allt krävs förståelse för att grindar som slår i eller klämmer djuren kan orsaka betydande smärta, rädsla och skador.
En generellt låg stressnivå i stallet underlättar all hantering och drivning av djuren och underlättar därför även arbetet med grindar. Stress till följd av bl.a. pådrivning, hög ljudnivå, och ofördelaktig stallutformning genererar ofta trängsel och förflyttningar i högt tempo. En sådan miljö gör det svårt att manövrera grindar på ett djurvänligt sätt. Man bör också ha i åtanke att ett djur som får slag av en grind upplever smärta och rädsla som kan försvåra fortsatt hantering.
Video här
I detta system med automatisk indrivning ser man hur en saloon-grind stängs för att stoppa ledet efter och att en drivvägg sänks ner som en giljotingrind för att sedan driva fram det djur som ska in i boxen. Den som manövrerar systemet behöver se till att grindarna inte stängs på djuren samt att drivväggen har lämplig hastighet. I exemplet slår drivväggen i och pressar på djurets bakdel. Det är viktigt att systemet tillåter att den som driver ser vad som händer och kan nå för att driva på djur manuellt om så behövs. Fotograf: Bo Algers, SLU
Video här
Vid förflyttning i drivgångar kan det vara svårt att undvika att grindar slår ned på djurens bakdel eller huvud. Minimering av ljud- och stressnivån i stallet underlättar arbete med grindar och minskar risken att djur skräms och skadas. Fotograf: Rebecka Westin, SLU.
Automatiska grindar och drivväggar (engelska: ”push gates”) ska vara utformade så att de inte riskerar att skada djuren. Det innebär att den ska ansluta väl till drivgångens väggar och golv, så att inte djurens ben ellr svans kläms fast i springor. Väggen ska även vara inställd så att den stannar vid relativt litet motstånd, för att inte riskera att putta fram djur som ligger, har fallit eller vägrar gå. Väggen får alltså inte tvinga djur framåt, eftersom det kan leda till rädsla, stress och allvarliga halkningar. Problem kan också orsakas av att väggen går för snabbt, så att djuren hoppar till eller inte hinner flytta sig på ett kontrollerat sätt. Drivning med hjälp av mekaniska anordningar ska alltid övervakas, vilket innebär att styrningen av anordningen ska vara placerad så att övervakning görs möjlig.
Märker man att en grind slår i djuren kraftigt, alternativt att en drivvägg går för snabbt eller inte stannar vid stort motstånd, behöver den regleras för att inte riskera att skada djur eller orsaka onödig rädsla.
Video här
Pådrivningsväggen startar och stannar inte trots att två grisar ligger ned och innebär motstånd. Grisen till höger kommer inte upp på fötter, vilket kan indikera att den är skadad. Drivväggen kan även behöva stoppas för att ge den möjlighet att resa sig. Den som övervakar indrivningen ska se till att djur inte skadas av de automatiska anordningarna. Filmen är inspelad i utlandet. Fotograf: BUTINA.
Video här
Den automatiska drivväggen som för in djuren i gaskorgen går lite hastigare än vad som vore optimalt. Det finns risk att djur skräms och skadas om väggen går för fort. Fotograf: BUTINA.
Video här
Med denna hastighet på drivväggen hinner djuren med, vilket minskar risken för rädsla och skador. Fotograf: DMRI.
Video här
I filmen ser man att djuret reagerar starkt på pådrivningsväggen. Djuret skräms och riskerar att halka eller skada sig på annat sätt. Fotograf: Bo Algers, SLU.
Längst upp i bilden kan man se att man har fäst små däck på giljotin-grinden.
Det tyder på att man har funderat över hur stängningen kan göras mer skonsam, om grinden skulle slå i djuren. Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Sammanfattning av faktorer som kan hindra djurflödet
Fotografier: Anne Algers, SLU (vänster och mitten), Sofia Wiberg, SLU (höger).
Störande faktorer som kan påverka djurflödet negativt är naturligtvis olika allvarliga och orsakar därmed allt ifrån knappt märkbara till kraftiga reaktioner hos djuren. De störningar som ger små reaktioner kan vara svåra att upptäcka. Dessutom kan flera störningar inverka på samma gång. Vi människor är ofta själva orsak till störning, genom vårt sätt att agera och hantera djuren.
Vissa störningar kan enkelt rättas till, medan andra är mer svårlösta och kanske kräver ombyggnation eller annan investering. Det kan vara värdefullt att ge en samlad bild av sådana faktorer som kan uppfattas som störande och vi har därför valt att lista dem för att göra det mer överskådligt. Man ska dock komma ihåg att listan inte är komplett – det finns inget facit för hur varje enskilt djur uppfattar sin miljö. Men med hjälp av kunskap om djurs fysiologi och beteende samt resultat från forskning på området kan vi ändå sammanställa en stor mängd potentiella störningar att utgå ifrån vid problemlösning.