Fjäderfä – Kalkon och gås
Introduktion
Gäss slaktas som regel på hösten, när de är ca 4-7 månader gamla och väger ca 7 kg. Fåglarna går vanligen på bete under sommaren och många hålls utomhus med tillgång till väderskydd under hela uppfödningstiden.
I Sverige slaktas kalkoner vanligen vid 2-5 månaders ålder och levande vikt på ca 4,5 kg (hönor) och 20 kg (tuppar). Kalkoner föds upp på golv i stora hallar, jämförbart med slaktkyckling.
Omgångar med slaktdjur levereras vanligtvis könssorterade för att kunna föda upp hönor och tuppar i separata eller delade stallar. När tupparna blir könsmogna finns annars risk att de skadar hönorna vid parningsförsök.
Tippning, lyft och upphängning
I bildserien nedan ser man hur en gås lyfts ur lådan och bärs genom ett stadigt grepp om bägge benen. I greppet hålls även vingarna in mot kroppen, vilket är ett bra sett att förhindra flaxande, som fungerar väl vid hantering av större fåglar. När gåsen bärs bör den hållas med stöd mot kroppen såsom tredje bilden visar. Gåsen hängs därefter i bygeln på ett försiktigt sätt.
Hantering av gäss. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
I filmen lyfts en gås ur lådan genom att fatta ett grepp om båda benen. I samma grepp hålls vingarna in mot kroppen, vilket förhindrar flaxande och skador som kan följa av det. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
Sekvensen visar ett alternativt sätt att lyfta gås. Om djuret ska hängas upp bör man direkt greppa båda benen, eftersom det minimerar hanteringsmomenten för fågeln. Ska gäss lyftas av andra anledningar, till exempel för att stallas upp, kan de lyftas såsom filmen visar.
Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
Gäss kan bäras såsom bilden visar. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
Filmerna ovan visar lyft och upphängning av gås.
I första sekvensen ser man hur hanteraren fattar tag om båda benen och dessutom håller in vingarna i samma grepp. Fågeln stöds mot kroppen när den bärs och hängs upp försiktigt. När fågeln börjar flaxa rättar hanteraren till läget och håller in vingarna en kort stund, vilket får fågeln att sluta flaxa.
Andra sekvensen visar samma sak och där ser man också att hanteraren tappar greppet lite om ena benet. Fågeln hålls stadigt och stöds mot kroppen så att nytt grepp kan tas. Vingarna hålls in lite för att dämpa flaxande och man ser att fågeln har skadat sig lite på höger vinge, där det blöder lite. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
Videospelare
Sekvensen visar fångning och upphängning av kalkoner. Ytan har begränsats för att underlätta infångningen. Den som hanterar fattar lugnt tag i båda benen och ger fåglarna stöd när de bärs. De hängs upp försiktigt och benen fixeras i bygeln genom att pressa lätt.
Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
Upphängning av fåglar inför bedövning får göras under förutsättning att de inte väger mer än 20 kg. Det innebär alltså att stora kalkoner och gäss kan behöva hanteras på annat sätt. Lämpligen lyfts och placeras djuren i en slakttratt. I sådana situationer bedövar man vanligen med en handhållen eller fast monterad elbedövningstång, innan eller direkt efter placering i tratten. Fåglarna kan också hållas manuellt vid bedövning, men det kan innebära skaderisker för personalen eftersom så stora fåglar kan rivas och slå kraftigt med vingarna.
Hantering av skadade/sjuka djur på slakteri
Följande utdrag ur Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22.
3 kap. 2 § L 22
Djur som har skadats under transporten eller vid ankomsten till slakteriet ska avlivas omedelbart efter ankomsten till slakteriet. Detsamma gäller djur som uppvisar sjukdomstecken samt svaga eller icke avvanda djur. …”
4 kap. 10 § L22
”…När det finns levande djur i lokalerna, ska det finnas lätt flyttbar utrustning åtkomlig i anslutning till stallutrymmena för bedövning och avlivning av skadade eller akut sjuka djur.
Easily movable equipment shall be available near the lairage areas for stunning or killing injured or acutely ill animals.
Om lindriga problem skulle uppmärksammas vid hantering av gäss eller kalkoner som hanteras lösa kan sådana djur eventuellt uppstallas en kortare tid (maximalt två timmar), förutsatt att den officiella veterinären bedömer att uppstallningen inte medför lidande. Djuret ska i sådana fall uppstallas enskilt, i särskilt utrymme. Separat uppstallning är viktigt för att inte riskera att djuret förvärras genom grupphållning, till exempel på grund av trängsel, slagsmål eller svårighet att komma åt vatten.
Hur bör man som personal agera om ett lindrigt sjukt/skadat djur upptäcks vid avlastning/drivning?
Bedövning
Merparten av fåglar som slaktas bedövas i elektrifierat vattenbad. Fåglarna fixeras inför sådan bedövning genom upphängning i byglar. Som nämnts tidigare i utbildningen kan upphängningen medföra rädsla, stress och smärta och därför bör tiden som fåglar transporteras upphängda innan bedövning minimeras. Det är också viktigt att upphängning sker på ett skonsamt sätt samt att byglarna har rätt storlek i förhållande till de fåglar som slaktas.
Vid användning av bult och eltång kan fåglar i normalfallet hållas i ett tvåhandsgrepp om respektive vingbas när bedövningen appliceras (fungerar för höns/kyckling). Stora, tunga fåglar (vuxna gäss/kalkoner) kan behöva hållas fast stående på golvet eller fixeras i slakttratt inför bedövningen. Vid hantering av lösa fåglar är det fördelaktigt att kunna begränsa fållans yta i takt med att antalet djur minskar, för att underlätta infångningen.
Bedövning med fast monterad eltång, där fågeln hålls manuellt (vänster, mitten) samt avblodning i slakttratt (höger), som också kan användas för att fixera större fåglar inför bedövning. FotografLotta Berg, SLU.
Bedövning med bultpistol
Bultpistolanvändning är ovanligt på fjäderfän, som vanligen bedövas med el eller gas. Det finns dock speciellt utformade (icke-penetrerande) bultpistoler för fjäderfän. Enstaka djur kan också bedövas genom slag mot huvudet, dock bara i samband med husbehovsslakt eller avlivning.
Bedövning av fjäderfä med bultpistol. Illustrationen visar lämplig placering och riktning av bultpistol på fjäderfä – bulten bör träffa i rät vinkel mot skallens högsta punkt, mellan fågelns öga och öron ingång. Illustration efter figur av M. A. Erasmus et al. Redigerad av Viveca Sandström, SLU.
Bilden till höger: Bultpistol för fjäderfä. Publicerad i EFSA opinion on welfare aspects of the main systems of stunning and killing the main commercial species of animals” (EFSA Journal (2004), 45, 1-29, Welfare aspects of the main systems of stunning and killing the main commercial species of animals, available at http://www.efsa.europa.eu/en/scdocs/doc/45.pdf, page 47).
Bedövning med elektricitet
Elbedövning i vattenbad (tv).
Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Kontrollpanel vid elbedövning i vattenbad (th).
Fotograf: Jolanta Sundqvist.
Vid bedövning av fjäderfän i strömförande vattenbad leds strömmen via partiklar i vattnet genom djuret och vidare ut i kretsen via bygeln. Tillräcklig strömstyrka måste passera genom varje djur och ska, för varje enskilt djur, uppgå till minst följande värden:
| Frekvens (Hz) | Höns | Kalkon | Anka och Gås | Vaktel |
| <200 | 100 mA* | 250 mA | 130 mA | 45 mA |
| Från 200 till 400 Hz | 150 mA | 400 mA | Ej tillåtet | Ej tillåtet |
| Från 400 till 1500 Hz | 200 mA | 400 mA | Ej tillåtet | Ej tillåtet |
Strömstyrkan ska upprätthållas under minst 4 sekunder.
Växelström med lägre frekvens, såsom 50 Hz, har större påverkan på hjärtfunktionen (om strömmen leds genom hjärtat) än växelström med högre frekvens. Vid bedövning av fjäderfän i vattenbad används vanligen högre frekvenser av växelström för att minska köttkvalitetsproblem (till exempel blodkärlsbristningar och benbrott till följd av spasmer). Det är viktigt att ha i åtanke att sådan högfrekvent växelström normalt inte orsakar hjärtstopp, trots att den leds genom kroppen via hjärtat.
I strömförande vattenbad beror strömstyrkan av bland annat vattnets ledningsförmåga och antalet fåglar som är i kontakt med vattnet samtidigt. Kontrollpanelen ska vara utrustad med amperemätare och ska kunna övervakas kontinuerligt medan bedövning pågår.
Kom ihåg!
Under bedövningen ska strömstyrkan i vattenbadet minst uppnå det värde som anges i lagstiftningen.
För att garantera detta måste amperemätaren avläsas kontinuerligt.
Vattnet ska inte svämma över vid ingången till badet och vattennivån ska kunna regleras för att säkerställa kontakt med djurets huvud.
Den elektrod som är nedsänkt i vattnet ska löpa längs hela badets längd.
Vattenbad för olika fjäderfän.
Om anläggningen slaktar olika arter eller kategorier av fåglar
med varierande storlek kan lämplig höjdinställning för
vattenbadet märkas ut som i bilden till vänster.
I höger bild syns ett manuellt vred för höjning/sänkning av vattenbadet.
Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
Småskaligt fjäderfäslakteri.
Detaljer från småskaligt slakteri, där man
klätt tröskeln till badet med plexiglas för att undvika att fåglar kommer i kontakt med strömförande vatten, om det skulle rinna
över kanten.
I bilden till höger ser man hur vatten kan fyllas på kontinuerligt, för att inte nivån ska bli för låg. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
Kontrollpanel för strömförande vattenbad. I bilden till vänster kan frekvens och spänning ställas in. Amperemätare finns längst ner till vänster om strömbrytaren.
Röd lampa indikerar att strömkretsen är sluten.
Fotograf:Viveca Sandström, SLU.
I bilden till höger finns mätare för spänning (V), strömstyrka (A) och frekvens (Hz).
Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Vattnets förmåga att leda ström beror av mängden lösta joner i vätskan. Destillerat vatten leder inte ström. I en strömförande badanläggning innehåller dock vattnet partiklar som kan joniseras och leda ström. Man kan tillsätta salt vid behov; det bidrar med
natrium- och kloridjoner, som höjer den strömledande förmågan betydligt. Saltet löser sig bättre i ljummet vatten vilken i sin tur leder strömmen bättre.
Byglarna tvättas innan upphängning så de är blöta när fåglarna hängs upp. Fuktning av området där strömmen ska ledas över från
fågelns ben till metallbygeln ökar den elektriska kontakten och kan genomföras genom att spraya vatten på byglarna och fötterna
med ett munstycke just före upphängningen.
Fuktning av området där benen möter metallbygeln som fågeln hänger i ger
ökad elektrisk kontakt.
Till vänster:
Upphängda fåglar före bedövning.
Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Till höger: Munstycke för fuktning för
att uppnå bra bedövningskvalitet.
Amperemätaren kan visa strömstyrkan per fågel (om antalet fåglar i vattenbadet är inställt på ett konstant värde, det vill säga om det alltid är lika många fåglar i karet samtidigt) eller visa den totala strömstyrkan, som man i så fall får dividera med antalet fåglar som vistas i karet samtidigt. Båda metoderna ger dock bara ett genomsnittsvärde – om fåglarna är av olika storlek kommer de fåglar som är mindre (lägre elektriskt motstånd) att få mer ström och de större fåglarna med större inneboende motstånd att få mindre andel, och de senare riskerar då att bli dåligt bedövade.
Det finns utrustning (”Poltry Stun Monitor”) som man kan köpa och hänga på byglarna, som en ”konstgjord kyckling” som mäter och visar hur hög strömstyrkan och exponeringstiden är för den enskilda kycklingen.
Kontroll av bedövning
Blinkreflex som bedövningskontroll på kalkon.
På hönsfåglar kan man inte använda hornhinnereflex som bedövningskontroll, eftersom ögonen är så små.
Man kan använda blinkreflexen, som ju kan utlösas utan att man rör vid själva hornhinnan. På vissa slakterier nyper man i kammen.
