Husdjurens hörsel

Hos våra husdjur är hörseln framförallt viktig för djurets kontakt med andra djur i flocken och mellan mor och unge, men har även betydelse för att upptäcka faror.

Fåglar saknar ytteröra, men i övrigt har öronen hos produktionsdjur snarlik uppbyggnad och funktion. Ljudvågor fångas upp av ytterörat och leds via mellanörat till innerörat som sänder signaler till hjärnan där ljudet tolkas.
Det finns tre komponenter i ett ljud som påverkar hur det uppfattas av djuret: riktning, frekvens och styrka.

Djuret uppfattar ljudets riktning genom att ena örat tar emot ljudet något före det andra och med något högre intensitet. Skillnaden mellan de bägge öronen gör att riktningen kan bestämmas.

Djur har olika möjligheter att uppfatta ljudfrekvenser, d.v.s. tonhöjder. Ljudfrekvenser mäts i svängningar per sekund, Hertz (Hz). En hög frekvens uppfattas som ett ljust ljud och en låg som ett mörkt ljud.

Ljudstyrkan mäts i decibel (dB). Decibel mäts i en logaritmisk skala där varje fördubbling av ljudstyrkan motsvarar en ökning med 3 dB (d.v.s. en ljudstyrka på 70 dB är dubbelt så stark som en på 67 dB). När ljudet är så starkt att djuret uppfattar det som störande (icke önskvärt) talar man om att det utsätts för buller.

Långvarigt och kortvarigt, upprepat buller som djuret inte kommer undan ger upphov till stress. Stress upplevs som obehag, kan ge nedsatt hälsa och leder på sikt även till försämrad tillväxt. Buller leder därför till försämrad djurvälfärd. Även plötsliga starka och oväntade ljud kan vara obehagliga för djuren eller skrämma dem och på så sätt öka risken för skador.

Ljud och buller.