Introduktion

Slaktkyckling kläcks på kläckeri och transporteras som daggamla till specialiserade kycklingproducenter, Kycklingarna föds upp på golv i stora stallar till en ålder av ca 35-40 dagar och 1,8–2,3 kg levandevikt.

 
Uppstallning av slaktkyckling. Fotograf Anne Larsen, SLU.

Värphöns kläcks på kläckeri och föds upp hos unghönsuppfödare innan de sätts in i värphönsstall vid ca 16 veckors ålder och börjar värpa strax därefter. Under värpperioden lägger de nästan ett ägg om dagen. De avlivas vid 70-95 veckors ålder och ersätts av en ny grupp höns.

Bedövning

De flesta fjäderfäslakterierna i Sverige använder sig av bedövning med elektrifierat vattenbad. Fåglarna fixeras inför sådan bedövning genom upphängning i byglar. Som nämnts tidigare i utbildningen kan upphängningen medföra rädsla, stress och smärta och därför bör tiden som fåglar transporteras upphängda innan bedövning minimeras. Det är också viktigt att upphängning sker på ett skonsamt sätt samt att byglarna har rätt storlek i förhållande till de fåglar som slaktas.

Kycklingar som bedövas med koldioxid kan föras in i gasen medan de fortfarande hålls i transportlådor alternativt tippas ned på ett rullband, som för fram fåglarna in i en tunnel med kontrollerad atmosfär.

  
Hönsfåglar kan hängas upp inför bedövning i elvattenbad (vänster) alternativt föras in i gastunnel medan de är kvar i transportlådorna (mitten) eller genom att tippas ner direkt på rullbandet som för dem till bedövningen (höger). Vänster och mitten bild, fotograf: Lotta Berg, SLU. Höger bild, fotograf: Marie Skavnäs.

Vid användning av bult och eltång kan fåglar i normalfallet hållas i ett tvåhandsgrepp om respektive vingbas när bedövningen appliceras (fungerar för höns/kyckling). Stora, tunga fåglar (vuxna gäss/kalkoner) kan behöva hållas fast stående på golvet eller fixeras i slakttratt inför bedövningen. Vid hantering av lösa fåglar är det fördelaktigt att kunna begränsa fållans yta i takt med att antalet djur minskar, för att underlätta infångningen.

  
Bedövning med fast monterad eltång, där fågeln hålls manuellt (vänster, mitten) samt avblodning i slakttratt (höger), som också kan användas för att fixera större fåglar inför bedövning. Fotograf: Lotta Berg, SLU.

Bedövning med bultpistol

Bultpistolanvändning är ovanligt på fjäderfän, som vanligen bedövas med el eller gas. Det finns dock speciellt utformade (icke-penetrerande) bultpistoler för fjäderfän. Enstaka djur kan också bedövas genom slag mot huvudet, dock bara i samband med husbehovsslakt eller avlivning.

 
Bedövning av fjäderfä med bultpistol. Bilden visar lämplig placering och riktning av bultpistol på fjäderfä – bulten bör träffa i rät vinkel mot skallens högsta punkt, mellan fågelns öga och öron ingång (höger). Illustration efter figur av M. A. Erasmus et al. Redigerad av Viveca Sandström, SLU.
Bultpistol för fjäderfä (vänster). Publicerad i ”EFSA opinion on welfare aspects of the main systems of stunning and killing the main commercial species of animals” (EFSA Journal, 2004), 45, 1-29, Welfare aspects of the main systems of stunning and killing the main commercial species of animals, available at http://www.efsa.europa.eu/en/scdocs/doc/45.pdf, page 47).

Bedövning med el

 
Elbedövning i vattenbad (vänster). Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Kontrollpanel vid elbedövning i vattenbad (höger). Fotograf: Lotta Berg, SLU.

Vid bedövning av fjäderfän i strömförande vattenbad leds strömmen via partiklar i vattnet genom djuret och vidare ut i kretsen via bygeln. Tillräcklig strömstyrka måste passera genom varje djur och ska enligt 1099/2009, för varje enskilt djur, uppgå till minst följande värden.

Strömstyrkan ska upprätthållas under minst 4 sekunder.

* Den svenska lagstiftningen kräver en högre strömstyrka vid låga frekvenser. I Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2019:8) om slakt och annan avlivning av djur, senast omtryckt genom SJVFS 2020:22, saknr L22 står:

Växelström med lägre frekvens, såsom 50 Hz, har större påverkan på hjärtfunktionen (om strömmen leds genom hjärtat) än växelström med högre frekvens. Vid bedövning av fjäderfän i vattenbad används vanligen högre frekvenser av växelström för att minska köttkvalitetsproblem (t.ex. blodkärlsbristningar och benbrott till följd av spasmer). Det är viktigt att ha i åtanke att sådan högfrekvent växelström normalt inte orsakar hjärtstopp, trots att den leds genom kroppen via hjärtat.

I strömförande vattenbad beror strömstyrkan av bland annat vattnets ledningsförmåga och antalet fåglar som är i kontakt med vattnet samtidigt. Kontrollpanelen ska vara utrustad med amperemätare och ska kunna övervakas kontinuerligt medan bedövning pågår.

Vattnet ska inte svämma över vid ingången till badet och vattennivån ska kunna regleras för att säkerställa kontakt med djurets huvud. Den elektrod som är nedsänkt i vattnet ska löpa längs hela badets längd.

 
Vattenbad för olika fjäderfän. Om anläggningen slaktar olika arter eller kategorier av fåglar med varierande storlek kan lämplig höjdinställning för vattenbadet märkas ut som i bilden till vänster. I höger bild syns ett manuellt vred för höjning/sänkning av vattenbadet. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.

  
Småskaligt fjäderfäslakteri. Detaljer från småskaligt slakteri, där man klätt tröskeln till badet med plexiglas för att undvika att fåglar kommer i kontakt med strömförande vatten, om det skulle rinna över kanten. I bilden till höger ser man hur vatten kan fyllas på kontinuerligt, för att inte nivån ska bli för låg. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.

 
Kontrollpanel för strömförande vattenbad. I bilden till vänster kan frekvens och spänning ställas in. Amperemätare finns längst ner till vänster om strömbrytaren. Röd lampa indikerar att strömkretsen är sluten. Fotograf: Viveca Sandström, SLU.
I bilden till höger finns mätare för spänning (V), strömstyrka (A) och frekvens (Hz). Fotograf: Lotta Berg, SLU.

Vattnets förmåga att leda ström beror av mängden lösta joner i vätskan. Destillerat vatten leder inte ström. I en strömförande badanläggning innehåller dock vattnet partiklar som kan joniseras och leda ström. Man kan tillsätta salt vid behov; det bidrar med natrium- och kloridjoner, som höjer den strömledande förmågan betydligt. Saltet löser sig bättre i ljummet vatten vilken i sin tur leder strömmen bättre.

Byglarna tvättas innan upphängning så de är blöta när fåglarna hängs upp. Fuktning av området där strömmen ska ledas över från fågelns ben till metallbygeln ökar den elektriska kontakten och kan genomföras genom att spraya vatten på byglarna och fötterna med ett munstycke just före upphängningen.

 
Fuktning av området där benen möter metallbygeln som fågeln hänger i ger ökad elektrisk kontakt.
Upphängda fåglar före bedövning (vänster). Fotograf: Lotta Berg, SLU.
Munstycke för fuktning för att uppnå bra bedövningskvalitet. (höger).

Amperemätaren kan visa strömstyrkan per fågel (om antalet fåglar i vattenbadet är inställt på ett konstant värde, dvs. om det alltid är lika många fåglar i karet samtidigt) eller visa den totala strömstyrkan, som man i så fall får dividera med antalet fåglar som vistas i karet samtidigt. Båda metoderna ger dock bara ett genomsnittsvärde – om fåglarna är av olika storlek kommer de fåglar som är mindre (lägre elektriskt motstånd) att få mer ström och de större fåglarna med större inneboende motstånd att få mindre andel, och de senare riskerar då att bli dåligt bedövade.

Det finns utrustning (”Poltry Stun Monitor”) som man kan köpa och hänga på byglarna, som en ”konstgjord kyckling” som mäter och visar hur hög strömstyrkan och exponeringstiden är för den enskilda kycklingen.

Bedövning med gas

Baserat på forskning och praxis på området finns rekommendationer kring exponeringstid och koncentration av CO2 (och blandningar med andra gaser) för att uppnå fullständig och tillräckligt långvarig bedövning.

Vid koldioxidbedövning av kyckling, höns och kalkoner ska djuren utsättas först för relativt låg halt koldioxid under en tid, och sedan för betydligt högre halter koldioxid, vanligen under något längre tid. Slakteriföretaget ska ha standardrutiner som i detalj beskriver vilka gaskoncentrationer och exponeringstider som används.

I den första fasen tillsätts vanligen också lika delar kvävgas och syrgas. Som nämnts tidigare är fjäderfän särskilt känsliga för CO2 och man har i detta system med två faser (så kallat ”Controlled Atmosphere Stunning”, CAS) syftar till att söva djuren ytligt med relativt låg koncentration CO2. Medvetslösheten fördjupas sedan med hög nivå CO2.

CAS-system används även för bedövning av kalkoner, dock inte i Sverige.

Den stora fördelen med gasbedövning jämfört med bedövning med el i vattenbad för fjäderfä är att man slipper hänga upp fåglarna uppochner i byglarna medan de ännu är vid medvetande. Eftersom sådan upphängning är obehaglig och kan medföra smärta hos fåglarna är det en fördel att den vid gasbedövning inte görs förrän efter bedövning, då fåglarna är medvetslösa. Detta har även arbetsmiljöfördelar.  Därtill blir bedövningskvaliteten mindre beroende av fågelns storlek, smutsighetsgrad etc. vid gas- än vid elbedövning i vattenbad.

  
Bedövningssystem för fjäderfän. I systemet på bilden till vänster och i mitten töms kycklingarna först ur lådorna och transporteras genom gastunneln sittande på ett löpande band. I systemet i bilden till höger bedövas kycklingarna medan de är kvar transportlådorna– hela lådorna förs alltså genom gastunneln. Det senare systemet har djurskyddsmässiga fördelar, eftersom man slipper tömningen av vakna fåglar. Fotograf: Lotta Berg, SLU.

Kontroll av bedövning

Blinkreflex som bedövningskontroll på kalkon.

På hönsfåglar kan man inte använda hornhinnereflex som bedövningskontroll, eftersom ögonen är så små. Man kan använda blinkreflexen, som ju kan utlösas utan att man rör vid själva hornhinnan. På vissa slakterier nyper man i kammen.