Juridik och ansvar

Lagstiftningen har skapats av våra folkvalda politiker för att skydda djuren och ge rimliga förutsättningar för verksamhetsutövarna – det handlar ofta om en kompromiss mellan djurens behov och vad som är praktiskt och ekonomiskt genomförbart. Det är i vårt samhälle generellt accepterat att vi föder upp djur för att producera mat, men samtidigt finns ett stort konsumentintresse för djurskydd.

Konsumenterna förutsätter normalt att djurhanteringen sker på ett etiskt acceptabelt sätt, vilket för många innebär att djuren ska behandlas väl och inte utsättas för onödigt lidande. Att upprätthålla ett gott djurskydd och att se till att regelverket följs är alltid verksamhetsutövarens ansvar.

Staten har, genom länsstyrelser och Livsmedelsverket, ett ansvar för att bedriva effektiv och ändamålsenlig kontroll, men detta fråntar på intet sätt verksamhetsutövaren från dennes ansvar. Det går alltså aldrig att skylla på ”bristande kontroll från myndigheterna” när problem uppdagas – verksamhetsutövaren har ett eget ansvar för att upptäcka och lösa problem allteftersom de skulle uppstå på slakteriet eller inom annan verksamhet.