Drivning till bedövning - Hantering

Slakteriets system för bedövning och utformningen av detta område har avgörande betydelse för djurflödet. I många system intensifieras ljud och andra intryck i området kring bedövningen (djur kan uppfatta sådant som bultpistolskott, obekanta lukter, ljud från uppslaktningsmaskiner) och de möter ofta grindar, nya material och övergångar i underlaget. Personalen är samtidigt mån om att allt ska flyta smidigt vid bedövningen för att kunna upprätthålla slakthastigheten.

Under varje djurslagsikon nedan hittar du beskrivningar av vanliga bedövningssystem som används. Därefter följer ett avsnitt med diskussion kring systemens för- och nackdelar samt problem som kan uppstå. Bedövning och avblodning tas upp närmare i efterföljande moduler.

Video ej tillgänglig för närvarande!

I filmen ser man hur ett nötkreatur reagerar på bultpistolskottet, som utgör ett av många potentiella störningsmoment vid indrivning till bedövning. Fotograf: Rebecka Westin, SLU.

Slakt utan bedövning

Som nämnts under Biologiska principer, ska djur i Sverige bedövas innan de slaktas. Ur djurvälfärdssynpunkt skiljer sig därför inte den muslimska halalslakt som utförs i Sverige från annan, konventionell, slakt. Djuren ska hanteras, bedövas och avblodas enligt de krav som framgår av lagstiftningen. Enligt de religiösa reglerna får bedövning över huvud taget inte användas vid judisk koscherslakt, varför sådan slakt inte förekommer i Sverige. Däremot förekommer import av kött från djur som slaktats utan bedövning.

En återblick till figur 1 (till vänster) i början av hanteringsmodulen påminner om alla de faktorer och händelser som har påverkat djuret innan det ska slaktas. Vid drivning till bedövning har djuret alltså genomgått en rad mer eller mindre ansträngande och stressfulla situationer.

Det är rimligt att anta att många djur i detta skede är både fysiskt och psykiskt trötta, vilket har betydelse för förmågan att klara av ytterligare en ny situation.