Figur 3 och 4: Effektiv drivning av djur i drivgång genom att passera ledet i motsatt riktning. Efter  Temple Grandin.

Bilden ovan visar en metod för att driva djur i led framåt, där man ständigt håller sig i rörelse längs en tänkt bana. På tillbakavägen sker själva drivningsmomentet, vilket kan tyckas underligt eftersom man möter djuren framifrån. Det fungerar dock genom att man raskt passerar respektive djurs balanspunkt, så att de motiveras att gå framåt. Det är alltså effektivare än att driva på djuret/djuren längst bak och följa med i djurens riktning. Om man istället driver på djur längst fram kan det resultera i att djuren bakom skräms och irriteras, varför detta också bör undvikas så långt som möjligt. Alltså bör man i första hand driva fram djur i led enligt principen i figuren ovan.

Lägg VIDEO här nr 2

Här ses exempel där det finns plats att ta ut en sväng och driva genom att passera djuren i motsatt riktning, såsom figur 3 visar. På så sätt skulle den fysiska pådrivningen och användningen av ljud kunna minimeras.
Fotograf: Rebecka Westin, SLU.

Video här

Drivning av kor till småskaligt slakteri genom att stå och ”gunga” på samma ställe och ge djuren tid. Fotograf: Anne Algers, SLU.

En oerhört viktig aspekt i sammanhanget är att hänsyn måste tas till djurets förmåga att se den som driver. Idisslare och hästar har ett brett synfält och god förmåga att se ännu vidare genom små huvudrörelser. Grisar däremot har ett seende som kan liknas vid vårt eget, där man måste vända huvud och kropp mycket för att se åt sidan och bakåt. Om den som driver är olämpligt placerad i förhållande till djurens synfält leder det ofta till att de stannar upp och vrider på huvudet/kroppen för att lokalisera drivaren. Det stör djurflödet och är särskilt vanligt hos grisar, på grund av begränsat synfält.

På slakteri vill man gärna att drivgångar och andra passager har höga, täta väggar, eftersom det avskärmar och minskar risken att djur distraheras av något som händer eller syns i omgivningen.

Ett dilemma är att djurens förmåga att se drivaren och följa dennes ”instruktioner” begränsas av väggarna. Djuren måste ofta lyfta relativt mycket på huvudet för att kunna se drivaren, vilket man måste ta hänsyn till genom att vara tydlig med sin position och rörelser.

Drivning baseras alltså på att man beträder djurs flyktzon, vilket försätter dem i rörelse. T.ex. kan mjölkkor i detta avseende vara svåra att driva i och med att de kanske inte är särskilt störda över att främmande människor kommer nära. Problemet är ofta det omvända för mindre tama djur, där avståndet inte kan göras stort nog och pådrivaren ofta ofrånkomligen befinner sig djupt inne i flyktzonen. Det stressar djuret och kan få det att reagera okontrollerat. Man talar om den påtryckning som utövas på djuret, alltså hur djupt inne i flyktzonen man är. Det innefattar alltså både blotta närvaron av den som driver och den fysiska kontakten med händer eller redskap.

En huvudregel inom djurvänlig drivning är att all påtryckning ska följas av andrum, d.v.s. att upphöra med pådrivning (alltså att upphöra med fysisk kontakt, användande av rösten och eventuellt också öka avståndet till djuret). På begränsade utrymmen är det ofta svårt att helt kliva ur flyktzonen, men ökat avstånd är viktigt för att ge djuret möjlighet att tänka och fokusera.

Video här

Den som driver kon i filmen ökar avståndet ordentligt till djuret mellan försöken och ger djuret andrum. Fotograf: Rebecka Westin, SLU.

När det upplevs att djur gör motstånd på olika sätt, t.ex. vägrar att gå framåt, svarar vi människor ofta med att själva öka kraften i pådrivningen. Det ligger i mångas natur – vi är envisa och har en arbetsuppgift som ska klaras av på en viss tid. Det leder dock ofta till motsatt effekt än den vi är ute efter – djuren skräms, störs och blir allt svårare att flytta, vilket i sin tur ökar risken för upptrappning av ”kampen” mellan djur och drivare.

Exempel på en sådan situation är när djur vägrar att gå. Ofta händer det när pådrivningen blir för intensiv, i kombination med att djuret möter skrämmande hinder. En vanlig missuppfattning är att man snabbt ska få ett djur som vägrar gå att röra sig, så att det inte hinner stå och tänka och ”fastna” än mer. I själva verket förhåller det sig precis tvärtom; ett djur som vägrar i en trängd situation kan ”lossna” om det ges andrum. Påtryckningen (alltså drivningen) måste ofta upphöra för att djuret ska få möjlighet att bearbeta intryck av den nya miljön och våga fortsätta. Det kan även vara minst lika viktigt att öka avståndet till djuret, som kan störas av drivarens blotta närvaro.

Video här

Drivning av kor till småskaligt slakteri som tar hänsyn till djurens naturliga beteende. Fotograf: Anne Algers, SLU.

Som nämnts i tidigare avsnitt ska ljudnivån hållas låg vid drivning, eftersom det har konstaterats att generellt hög ljudnivå samt plötsliga, höga ljud verkar stressande på djur och försämrar djurflödet. Man ska därför använda ljud och röst (som t.ex. rop, handklappningar eller redskap som låter) med försiktighet vid all hantering och drivning.

Det är väl känt att slaktdjuren är känsliga för förändringar i golvunderlaget, som djuren uppfattar som något som måste undersökas innan de säkert kan passera. Det kan handla om föremål, vattenpölar eller nya material, som för djuren skulle kunna innebära allt ifrån sankmark till gropar och vassa kanter. På grund av ögonens placering och begränsat närseende har främst idisslare och hästar, men även grisar svårt att tydligt se området i marknivå direkt framför dem. För att undersöka förändringen måste djuren sänka och eventuellt vinkla huvudet och undersöka med hjälp av syn- och luktsinne. Det tar en stund för ögat att ställa om fokus till kort avstånd! Om djuret inte ges möjlighet att kontrollera underlaget p.g.a. snabb drivning kan hinder på golvnivå orsaka att djuret vägrar passera, vänder eller hoppar och riskerar att skada sig.

Underlag där djur rör sig bör alltså i möjligaste mån vara fria från föremål och annat som väcker djurets uppmärksamhet. Det kan t.ex. vara springor, lister, dräneringsrännor eller tydliga materialövergångar.