disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
  Det är viktigt att tänka på att de djur som hålls i hägn under benämningen ’hägnat vilt’ inte får betraktas som tama djur. Hägnat vilt hanteras ytterst sällan eller aldrig. Undantaget är hägn med särskillt tillstånd att sälja livdjur. Dessa hägn är friförklarade från bovin tuberkulos och alla individer från ett års ålder måste fångas in och öronmärkas. Vanligtvis används då smala drivgångar med höga väggar som djuren inte kan hoppa över eller se igenom. Slutstationen i en drivgång eller hanteringsanläggning är en fångstfålla, som på olika sätt fixerar ett djur i taget.

I främre änden genom en öppning, eller ovanför rygglinjen sticker djurets huvud och hals ut, vilket möjliggör fixering för öronmärkning, provtagning, hornsågning, eller spermasamling från handjur. En så kallad ”deer squeeze” är en hydraulisk konstruktion där två vadderade väggar trycks ihop mot djurets kropp och fixerar den på plats. Vissa fångstfållor är konstruerade så att djuret försiktigt kläms ihop samtidigt som golvet sänks så att djuret inte kan ta spjärn mot golvet. Ibland utgörs fångstfållans golv av en våg som möjliggör vägning av varje hanterat djur.
 
     
  Med fångstfålla eller ”deer squeeze” kan även blodprov för undersökning av andra smittämnen tas. Slutligen används även drivgångarna för att lasta och transportera djur som skall förflyttas till andra hägn. Olika transportvagnar kan användas, och principiellt försöker man ställa djuren så tätt som möjligt för att simulera flockkänsla, vilket minskar risken för negativ stress. Dessutom minskar då risken för att hjortarna skall skada sig själva eller andra. Samtidigt mörkläggs transportens inre, för att djuren inte ska söka en flyktväg ut.  
     
     
  Deer crush  
  Manuell “deer crush” där djurets huvud fixeras i fångstburens framända för att underlätta hantering. Fotograf: JK Reid Tamer, Moorefield Canada.  
     
     
  pil fram pil fram