disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
  I Sverige är det främst på det sätt som beskrivs nedan som avlivning av hägnat vilt går till och det är även detta sätt som rekommenderas. Det finns regelverk som tillåter att djuren infångas, transporteras, bedövas och slaktas på slakteri. Dock måste man komma ihåg att dessa djur är vilda och aldrig eller mycket sällan har blivit hanterade. Hantering av hägnat vilt leder i princip alltid till att djuren stressas.  
     
  Bestämmelser om jakt inom vilthägn, tillåtna jaktredskap, jakttider m.m. finns i jaktlagen (1987:259) samt jaktförordningen (1987:905) och med stöd av lagen utfärdade författningar.  
     
  Avlivning av hägnat vilt skiljer sig markant från avlivning av tamboskap på ett slakteri. Detta eftersom denna avlivning sker i hägnet under mer jaktlika förhållanden. Viltet behöver aldrig bli hanterat av människor utan avlivas (eller bedövas) från håll med jaktvapen. Maximalt avstånd som skottet avlossas från djuret regleras av jaktlagen och jaktförordningen samt av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2002:18) om jakt och statens vilt, senast ändrad genom NFS 2012:18.  
     
     
  vapen  
  Vid avlivningen har jägaren ordentligt stöd tack vare benstöden på bössan. Hjortarna betar lugnt och visar ingen stress. Fotograf: Jonas Malmsten.  
     
     
  pil fram pil fram