disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
  Bedövning  
     
     
  De flesta fjäderfäslakterierna i Sverige använder sig av bedövning med elektrifierat vattenbad. Fåglarna fixeras inför sådan bedövning genom upphängning i byglar. Som nämnts tidigare i utbildningen kan upphängningen medföra rädsla, stress och smärta och därför bör tiden som fåglar transporteras upphängda innan bedövning minimeras. Det är också viktigt att upphängning sker på ett skonsamt sätt samt att byglarna har rätt storlek i förhållande till de fåglar som slaktas.  
     
  Kycklingar som bedövas med koldioxid kan föras in i gasen medan de fortfarande hålls i transportlådor alternativt tippas ned på ett rullband, som för fram fåglarna in i en tunnel med kontrollerad atmosfär.  
     
     
  tomtom  
  Hönsfåglar kan hängas upp inför bedövning i elvattenbad (vänster) alternativt föras in i gastunnel medan de är kvar i transportlådorna (mitten) eller genom att tippas ner direkt på rullbandet som för dem till bedövningen (höger). Vänster och mitten bild, fotograf: Lotta Berg, SLU. Höger bild, fotograf: Marie Skavnäs.  
     
     
  Vid användning av bult och eltång kan fåglar i normalfallet hållas i ett tvåhandsgrepp om respektive vingbas när bedövningen appliceras (fungerar för höns/kyckling). Stora, tunga fåglar (vuxna gäss/kalkoner) kan behöva hållas fast stående på golvet eller fixeras i slakttratt inför bedövningen. Vid hantering av lösa fåglar är det fördelaktigt att kunna begränsa fållans yta i takt med att antalet djur minskar, för att underlätta infångningen.    
     
     
  tomtom  
  Bedövning med fast monterad eltång, där fågeln hålls manuellt (vänster, mitten) samt avblodning i slakttratt (höger), som också kan användas för att fixera större fåglar inför bedövning. Fotograf: Lotta Berg, SLU.  
     
     
  pil bak pil fram