disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
Djurvänlig drivning  
     
     
  När man har studerat drivning av grisar har man konstaterat två grundläggande viktiga principer; grisens starka flockinstinkt innebär att de i okända situationer behöver stöd och trygghet från andra grisar och man har också sett att en ensam gris ogärna tar täten för gruppen Det naturliga för grisar är alltså att möta potentiella faror i samlad trupp. I praktiken innebär detta att man bör förflytta grisar gruppvis och, inte minst, att flera grisar, gärna 4-5, ska kunna gå bredvid varandra i täten Det underlättar ytterligare om gruppen är etablerad, d.v.s. att djuren känner varandra I vissa slakterisystem drivs grisar fram på led, t.ex. till bedövningen, i gångar med endast en fil. I sådana system utnyttjar man inte djurens naturliga instinkter och beteenden och det visar sig tydligt genom hård pådrivning, hög ljudnivå och uppstressade djur.  
     
     
  Uppställnig gristomUppställning gris  
  System med två filer bredvid varandra för grisar. Tanken är att grisarna ska särskiljas i två rader inför bedövningen, men ändå uppfatta att de går bredvid varandra. De oupplysta, mörka gångarna i höger bild är skrämmande för djuren, som tvekar och istället vill följa efter varandra. Fotograf: DMRI.  
     
     
   
     
  Drivning av grisar i en-filssystem på utländskt slakteri. Systemet är exempel på konstruktionsfel i förhållande till den djurart man hanterar. Grisars naturliga instinkt att följa gruppen och förflytta sig bredd kan inte utnyttjas. Drivaren har heller ingen möjlighet att förflytta grisarna med hjälp av position och avstånd. Det resulterar i hård och upprepad användning av elpåfösare, panik bland grisarna och hög vokaliseringsgrad. Drivaren kan dessutom inte påverka hur grindstängningen sker, vilket innebär ytterligare skaderisker. Fotograf: Sophie Atkinson, SLU.  
     
     
  Grisar ska som sagt om möjligt förflyttas i grupp men en avgörande viktig faktor är också storleken på gruppen som drivs. På slakteri är möjligheten för personalen att röra sig längs drivgångarna ofta begränsad. Vid drivning av grisar går personalen ofta bakom djuren i drivgången. Det innebär att man har svårt att påverka andra grisar än de som går längst bak. Det resulterar ofta i att de sista djuren drivs på, trots att de inte har fri väg. Det är inte meningen att de sista djuren ska ”knuffa” gruppen framåt. Djurvänlig drivning är omöjlig om gruppen är för stor. I svensk lagstiftning rekommenderas en gruppstorlek på max 10 grisar vid drivning, vilket är ett bra riktmått.  
     
     
   
     
  Framdrivning till bedövning på utländskt slakteri. Med denna gruppstorlek är det omöjligt att driva effektivt och på ett djurvänligt sätt. Drivaren utövar hård pådrivning och använder också elpåfösare på de djur han når längst bak. Grisarna tränger ihop sig och vokaliserar samtidigt som de saknar möjlighet att förflytta sig framåt. Den ineffektiva drivtekniken skapar mycket hög stress- och ljudnivå. Fotograf: Sophie Atkinson, SLU.  
     
     
   
     
  Med denna gruppstorlek i system där flera grisar tillåts gå i bredd finns goda förutsättningar för lugn och djurvänlig drivning. Den som driver djuren i filmen går lugnt och håller låg ljudnivå. Fotograf: BUTINA.  
     
     
  pil bak pil fram