disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
  Andra kapitlet tar upp allmänna krav för många olika former av avlivning, inklusive slakt. Det handlar om att djuren ska skonas från lidande och onödigt obehag, hur de ska bedövas före slakt, hur bedövningseffekten ska kontrolleras och så vidare.  
     
  I artikel 6 i detta kapitel tas kravet på standardrutiner upp. Standardrutiner (ibland kallade SOPar, efter engelskans Standard Operating Procedures) är skriftliga rutinbeskrivningar av alla förekommande moment i slakteriets djurhantering, hur olika typer av utrustning ska hanteras och så vidare.  Sådana standardrutiner är det alltså krav på att företagarna ska ha, på varje anläggning. Det går givetvis bra att exempelvis en branschorganisation utarbetar dessa och så anpassas de till verksamheten på respektive slakteri.  
     
 

I artikel 7 finns bestämmelserna om kompetensnivå och kompetensbevis, alltså vad som krävs för att man ska få genomföra slakt eller avlivning. Här framgår tydligt att kravet på kompetensbevis gäller alla som är involverade i hanteringen av djur, fram till och med avblodning, vid slakt på slakteri. Även vid avlivning av pälsdjur finns vissa krav på kompetensbevis, men då bara för personal med övergripande ansvar.

 
     
  Sedan följer ett antal artiklar om bland annat bedövningsutrustning och bruksanvisningar för dessa.

 
 
  I artikel 13 finns anvisningar om så kallade vägledningar för god praxis. Dessa vägledningar, som ska vara till hjälp för företagarna när det gäller att leva upp till kraven i lagstiftningen, ska utarbetas av branschorganisationerna med stöd från berörda myndigheter och andra organisationer.   
     
  Kapitel 3 omfattar tilläggskrav för slakterier, alltså sådant som bara gäller vid just slakt på slakteri, och inte andra former av avlivning. Här finns mer detaljerade anvisningar om hur slakterier ska vara utformade och vilken typ av utrustning för t.ex. fixering av olika djurslag som är tillåten.  
 
  I artikel 17 nämns kravet på att varje slakteri (över en viss storlek) ska ha en djurskyddsansvarig person anställd. Denna person ska vara ett stöd så att verksamheten sker i enlighet med avlivningsförordningen och lever upp till djurskyddskraven där. Personen ska också ha tillräckliga befogenheter för att kunna se till att åtgärda eventuella problem.  
     
  Kapitel 4 handlar om besättningsavlivning och nödavlivningar, alltså avlivning av stora grupper djur i samband med utbrott av smittsamma sjukdomar efter beslut av myndigheterna, respektive avlivning av enstaka skadade eller allvarligt sjuka djur.  
     
     
  pil bak pil fram