disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
EU:s slaktförordning 1099/2009 – uppbyggnad och principer  
     
     
 

Från och med den 1 januari 2013 gäller en EU-gemensam förordning vad gäller djurskydd vid slakt:”Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning”.

 
     
  Slakt är ju ett specialfall av avlivning, där avsikten är att köttet ska bli livsmedel. Förordningen täcker alltså in även andra typer av avlivning, t.ex. avlivning av enstaka sjuka eller skadade djur på gården, eller massavlivningar i samband med utbrott av smittsamma djursjukdomar.  
     
  Att det är en förordning innebär att den gäller som den står, rakt av för alla berörda, och inte får införlivas i nationell lagstiftning. Medlemsstaterna får alltså inte gå in och bearbeta eller tolka texten.  Däremot får medlemsstaterna komplettera förordningen med nationell lagstiftning inom vissa områden, där så tydligt har angivits.  
     
  Medlemsstaterna har också kunnat behålla striktare nationell lagstiftning om denna fanns på plats redan innan förordningen beslutades. Detta har Sverige valt att göra i vissa delar och den version av L22 som gäller från och med 1 januari 2013 kommer alltså att innehålla en del tilläggsbestämmelser utöver vad som står i förordningen. Detsamma gäller den svenska djurskyddslagen och djurskyddsförordningen. Till exempel kommer Sverige att behålla sitt förbud mot slakt av obedövade djur, även om medlemsstaterna enligt förordningen har möjlighet att tillåta sådan slakt med hänvisning till religiösa sedvänjor.  
     
  Avlivningsförordningen är uppbyggd på ungefär samma sätt som andra EU-förordningar. Det innebär att den först har en ganska lång inledning, där man går igenom skälen till att man väljer att lagstifta om de olika saker som sedan tas upp. En typ av motivering till lagtexten, alltså. Dessa motiveringar, som i detta fall består av 62 punkter, kallas på engelska (svenskt begrepp saknas) för ”preambles”, och är inte i sig juridiskt bindande, utan mer är att betrakta som ett bakgrundsmaterial.  
 
  Därefter följer själva författningstexten. Den består av ett antal kapitel, som är indelade i artiklar (ungefär motsvarande paragrafer). Sist kommer ett antal bilagor, där många av detaljerna återfinns. I praktiken kan bilagorna innehålla mycket av den information och författningstext som är viktig och styrande för slakteriernas verksamhet.
 
  Första kapitlet handlar om hur förordningen ska tillämpas och därefter kommer ett stort antal definitioner av olika begrepp. Här framgår till exempel att avlivningsförordningen inte gäller vid jakt och fritidsfiske, eller om man slaktar kaniner eller fjäderfä i hemmet för eget bruk (för denna slakt gäller istället nationell lagstiftning). Definitionerna är viktiga för att man ska veta vad som gäller – vad menas till exempel med begreppen ”nödavlivning” eller ”fixering”?  
     
     
  pil bak pil fram