disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
kontakt
Kontakt
Introduktion  
     
     
 

I djurskyddssammanhang, liksom i andra delar av samhället, förväntas var och en känna till vilka lagar och regler som styr vardagen och de verksamheter man arbetar inom. Om man inte känner till lagstiftningen finns risken att man bryter mot den. Arbetsgivaren, men också den enskilde medarbetaren, har ett ansvar för att lagar och regler följs i verksamheten på slakterierna på samma sätt som i all annan verksamhet. Avsikten med lagstiftningen är att skydda den svagare parten, i detta fall djuren, från onödigt lidande och ge dem en dräglig tillvaro. Observera att djurskyddslagstiftningen generellt är en minimilagstiftning – det går alltså utmärkt att till exempel ge djuren mer utrymme eller bättre omvårdnad än vad lagstiftningen kräver.

 
     
     
  Vad är lagstiftning?  
     
 

Lagstiftning, eller på juridiskt korrekt fackspråk, ”författningar”, är samhällets regler för vad man får och inte får göra. I djurskyddssammanhang finns i Sverige lagstiftning på tre nivåer, nämligen djurskyddslagen, djurskyddsförordningen och djurskyddsföreskrifterna. Det finns även lagstiftning på EU-nivå, dessa kallas då direktiv respektive förordningar. Den som bryter mot lagstiftningen kan straffas. Vid brott mot djurskyddslagen gäller böter, eller fängelse i högst två år. I praktiken är fängelsestraff relativt ovanliga; den som fälls för brott mot djurskyddslagen får oftast dagsböter, som dock kan vara ganska stora. Tänk på att man kan dömas för att ha brutit mot djurskyddslagen eller dess följdföreskrifter utan att djuren nödvändigtvis måste ha lidit. Djurplågeri är ett brott som kan vara aktuellt för både vilda och tama djur och som kräver uppsåt eller försummelse. Detta är ett allvarligare brott och här bygger åtalet vanligen på att djuren har utsatts för lidande.

 
     
     
  Vem berörs av lagstiftningen – storskaligt, småskaligt och så vidare?  
     
  Djurskyddsregelverket för slakt och avlivning gäller i princip vid alla situationer och för alla djurhållare, oavsett om verksamheten bedrivs i större eller mindre skala, vid hemslakt eller vid avlivning av djur som hållits som hobby. Detta eftersom djurskydd är en individfråga – ett djur som lider får det ju inte bättre för att andra djur har det bra. I några fall, t.ex. vad gäller vissa typer av tillstånd och dokumentation, är dock kraven större när det rör storskalig verksamhet. Detta bygger på en riskvärdering, att om något går snett i storskalig verksamhet så är det betydligt fler djur som drabbas.

 
     
     
  pil fram