disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
  Hägnat vilt  
     
     
  Hägnat vilt  
     
  Till skillnad från våra tama hov- och klövdjur anses det hägnade viltet vara vilda djur. Förutsättningarna för hantering och skötsel skiljer sig således drastiskt, i och med att allt hägnat vilt (kronhjort, dovhjort, mufflon, vildsvin) är flyktdjur. Således bör hantering av djuren undvikas i möjligaste mån. Dock kan de flesta hägnade viltslag till viss del tillvänjas mänsklig närvaro om människor ofta rör sig i hägnen. Här är hägnens storlek och beskaffenhet avgörande, samt djurflockarnas storlek.

Ju mindre hägn, desto lättare att tillvänja djuren. Vanligtvis används utfodringstillfällena för att tillvänja viltet människan. Djuren associerar då människan med foder, vilket kan underlätta hantering, drivning/förflyttning, och slakt. Vildsvin, som är ett intelligent djur likt våra tamsvin, kan snabbt tillvänjas människan vid utfodring. Ofta kan vildsvinen, men även andra viltslag, närma sig människan vid skakandet av en hink med spannmål, eller om de hör en traktor.
 
     
  Om hägn innehåller flera vuxna hjortar (handjur), så ökar även risken för skador i samband med strider under brunsten. Vid förekomst av frilevande kronhjort utanför hägnen, är det inte ovanligt att frilevande större hjortar hamnar i slagsmål med stora hjortar inne i hägnet. Följderna blir ofta att hägnet förstörs och övriga hjortar kan rymma genom det skadade hägnet.  
     
     
  pil bak pil fram