disa hem Hem Disa Biologiska principer Lagstiftning Hov och klövdjur Fjäderfä Vilt Pälsdjur Kanin Engelska Disa
     
     
  De vilda anfäderna till våra produktionsdjur behövde ständigt hålla utkik efter rovdjur, ett beteende som finns kvar hos dagens produktionsdjur. De är, med undantag för mink, bytesdjur och reagerar snabbt på fara, t.ex. hastiga rörelser, genom att fly. Synen är mycket betydelsefull för att djuret ska hinna upptäcka ett rovdjur i tid, något som avspeglas i ögonens placering. Ögonen sitter på huvudets sidor, vilket ger översikt över ett stort område, i huvudsak mellan 300 och 330° (människans synfält omfattar 180°). Det omfattande panoramaseendet beror på att djuret kan registrera olika vyer med vardera ögat. Djuren har djupseende och kan bedöma avstånd i ett begränsat område rakt fram där synfälten överlappar varandra. Det finns ett område bakåt, en blindzon , där djuret inte ser något alls när huvudet hålls rakt fram.  
     
  Du läser mer om synens betydelse på slakteri och vid avlivningen under Hantering.  
     
     
  Hov- och klövdjur  
     
     
  Hov- och klövdjur har begränsad förmåga att skifta mellan kort- och långseende. De måste titta rakt på ett föremål för att se det tydligt och för att kunna göra avståndsbedömningar. Dessa begränsningar kan förklara varför djuren tvekar eller väjer inför främmande inslag i dess väg.  
     
  Djuren måste sänka huvudet för att se föremål på marken direkt framför sig klart och tydligt. Detta försvårar för djuren att gå nedför t.ex. en ramp. Det tar en stund för ögat att ställa om så att djuret kan se ordentligt på nära håll.  
     
  Hov- och klövdjur upplever ljuskontraster och visst färgseende samt har ganska bra mörkerseende.  
     
     
 
Avståndsbedömning

Studera föremål i rummet på olika avstånd, först med bägge ögonen öppna och därefter med bara ena ögat öppet. Märker du någon skillnad?



 
     
     
  ko  
     
     
  Nötkreatur  
  Nötkreatur ser rörelser bättre än stillastående föremål. De har lättare att se ett djur som rör sig på flera hundra meters håll än ett föremål, t.ex. en gren eller annat utskjutande objekt, på nära håll. Nötkreatur anses ha svårt att ställa in fokus och göra avståndsbedömningar, vilket skulle kunna förklara varför de, ofta utan att väja, kan rusa rakt mot en tråd eller kedja medan de väjer för ett tydligare synligt stängsel. Detta kan också förklara varför de väjer för skuggor som för fysiska hinder. Fotograf: Anne Larsen, SLU.  
     
     
  pil bak pil fram